Författarutbildning

Det var på den här bloggen allt började. I januari 2015 startade jag en skrivutmaning. Det var tack vare Skrivpuff. En blogg startade av Ann Ljungberg som bjöd på skrivutmaningar varje dag. Det kunde vara en ord eller en bild att skriva utifrån. Jag bestämde mig för att skriva varje dag så länge jag kände att det var roligt. Det blev 111 texter på 111 dagar och mitt under denna skrivutmaning dog min mormor. Det var en oväntad händelse i livet. Hon skulle fylla 80 år 2015, men ingen visste att hennes hjärta snart inte skulle orka mer. Hon stod mig väldigt nära och jag trodde att jag skulle sluta delta i Skrivpuff, men jag fortsatte för min skull, men också för mormors skull. Min dröm var alltid att min mormor skulle få träffa mitt barn, hennes barnbarnsbarn. Nova föddes 3,5 år efter att mormor lämnat jordelivet. Men hon var med när jag och min man gifte oss och det är jag så otroligt tacksam för. Av de 111 texterna valde jag ut ett tjugotal och skapade en bok till minne av min mormor In...

Jag är författare till sex böcker som alla är kortromaner på mellan 100-115 sidor. Tre av böckerna publicerades under 2020 via bod.se: Barnlängtan  112 sidor (februari) en självbiografi Mitt liv med endometrios  100 sidor (februari) tjugo kvinnors livsberättelser Caisas resa hem  114 sidor (maj) feelgood-roman, trilogi Dessa tre böcker kan du läsa mer om genom att klicka på bokens titel. Om du inte har råd att köpa mina böcker, så gå till ditt bibliotek och be dem köpa in dem. Då kan du låna mina böcker istället. Jag har skrivit tre böcker som ännu inte publicerade, men kommer publiceras 2020 eller 2021 via bod.se: Caisas resa genom krisen Caisas resa till kärleken Slussvaktarinnan i Töcksfors Jag har flera personer i min omgivning som berättat för mig att de aldrig läst en bok från pärm till pärm. Det är för er jag skriver mina böcker. Under perioder i mitt liv har jag varit så stressad att jag varken kunnat läsa böcker eller lyssna på böcker...

BOKRELEASE CAISAS RESA HEM 22 JUNI 2020 Klicka på boktiteln, så kan du beställa boken. Kortroman, 114 sidor, perfekt för dig som vill komma igång att läsa i sommar. En dag i mars vaknade jag mitt i natten med en bokidé som jag skrev ner längst bak i min dagbok. Kommande dag gick jag en promenad på en skogsstig inte långt från vårt hus. Jag fortsatte utveckla bokidén under min promenad och några dagar senare satte jag mig vid datorn och började skriva. Det var svårt att sluta skriva och under en och samma dag skrev jag över 11 000 ord. Så fanns de plötsligt där, mina karaktärer. Caisas liv tog en oväntad vändning och jag hade svårt att hänga med i svängarna. Under dagarna som följde fortsatte jag att utveckla historien och sedan tog jag hjälp av testläsare, skrivcoacher och lektörer. Till min stora förvåning var de otroligt imponerade av mitt manus och jag skickade in det till tre kristna förlag när jag hade arbetat om det många, många gånger. Pärlan förlag var int...

Den frasiga våfflan smälte i munnen. Låg på en blommigt tallrik, återvunnen. Ett loppisfynd. Få vara tillsammans, dela detta ögonblick. Tänk att det efter så många veckor i karantän sa klick. Ett dejtingfynd.                                       Bild av  S. Hermann & F. Richter  från  Pixabay  

Det är tid för mig att börja blogga igen. Det var många år sedan jag använde min blogg för "riktiga" blogginlägg. Nu är det dags igen. Vi lever i en värld i kaos och vi ber för alla som på olika sätt drabbats av Corona-viruset. Världens böner ger hopp! Jag är en 42-årig tjej, som lever ett liv med min man och vår dotter. Jag skriver många, många ord varje dag. Ibland bara med papper och penna, ibland även på datorn, som nu. Det är mitt viktigaste verktyg för att utvecklas. Idag känner jag att stort behov av att skriva om vår inre kritiker. Jag tror alla känner av en inre kritiker då och då. En del av oss hör den inre kritikern allt för ofta. En del av oss hör vår inre kritiker någon gång ibland. Vad är en inre kritiker? Min inre kritiker kom på besök idag när jag körde bil. Ofta brukar jag bara kritisera mig själv för en sak i taget, men idag var det verkligen massiv kritik som ekade i mitt inre. Jag blev inte ledsen eller arg. Jag tyckte det var intressant. J...

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Vi bor på fjället, min fjälla och jag. Vår gård kallas Fjälla. Om sommaren finns fiskfjäll spritt över gården. Katten är kräsen och äter bara fiskkött. Ben och fjäll lämnar hon åt sitt öde. Om vintern är fjället täckt av snö och jag och min fjälla kan ta var sin spark ner till postlåda. Hej, vad det går. Om vintern fjällar jag värre än på sommaren när jag bränt mig på solen. Jag blir så torr om vintern, så mina vader ser ut att ömsa skinn. Vi trivs bra här på fjället, min fjälla och jag.

Vad vore väl en bal på slottet? Jag skulle ändå aldrig hålla måttet. Tuppen skulle gala vid åtta. Jag, en medelmåtta. Det är mina inre röster, som säger att jag inte passar in. Sitter hellre hemma och klappar mina svin. Våga vinn. I drömmen dansar jag med Mr Right. För honom jag beredd att ta en fight. Vad vore väl en bal på slottet?

Hej och välkommen till min gratiskurs! Vill du hitta tillbaka till dig själv? Skulle du vilja ha tre gratislektioner? Första lektionen kommer direkt när du anmält dig. Anmäl dig här: https://ellinorwikman.simplero.com/page/133821-list-signup-for-gratiskurs-hitta-tillbaka-till-dig-sjalv-tre-viktiga-lektioner

      God fortsättning och Gott Nytt År! Stort tack till alla som läst min bloggjulkalender. Här finns mina julkalendrar och min självbiografi   https://www.bod.se/bokshop/barnlaengtan-ellinor-wikman-9789177859963            

Julafton 2019 Idag för exakt tio år sedan skrev Leif ett brev till Isak, som vi hittade i förrgår, när vi skulle måla lådbilarna på Leift skrivbord. Det är helt otroligt hur tre brev på några få dagar kommit att förändra min relation till min son i en så positiv riktning. När han kom hit för tjugofyra dagar sedan hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat se det här komma. Vi målade klart lådbilarna igår och imorse när vi ätit smörgås med griljerad skinka med senap, så satte vi på siffrorna. De blev så fina. Vi hämtade två snowracer häromdagen och som tur var visste vi måttet på dem, så bilarna passar perfekt runt dem. Vi behöver inte hjulen och styranordningen med ratt för vi har skapat lådbilssnowracers. Fantastisk uppfinning. Äntligen har jag fått snickra som en kvinna, utan att bry mig om att Leifs skulle sagt att det var mansgöra. Jag är så stolt över mig själv, men främst är jag stolt över Isak, som tog mod till sig och skrev ett brev till mig, om sitt liv de senaste tj...

I pappas brev låg en Grand Watermelon-sedel från 1890. Jag undrar om pappa visste hur mycket sedeln var värd. När jag googlade, så kunde jag inte tro att det var sant. En likadan sedel har sålts för nästan tre miljoner Euro. Det är en helt sjuk summa pengar. Det viktigaste är dock inte vad sedeln är värd, utan att pappa bemödat sig att skriva ett brev till mig för tio år sedan, bara några månader innan han dog. Det viktigaste är att han skrivit att han önskar mig allt gott. Han önskar mig allt gott. Han älskade mig. Igår när jag skulle sova, så tänkte jag en massa "om jag inte"-tankar. "Om jag inte bestämt mig för att resa till Australien hade jag aldrig tagit upp kontakten med mamma." "Om jag inte gett mamma brevet hade mamma aldrig kommit på idén att vi skulle bygga var sin lådbil." "Om jag inte gått med på att bygga lådbilar med mamma, så hade vi aldrig hittat brevet från pappa." Livet är så märkligt och mäktigt. Jag har pra...

Jag och Isak ska måla våra lådbilar på Leifs stora skrivbord. Innan vi ska lägga på tidningspapper tar Isak bort skrivbordsunderlägget, som legat där orört i många, många år. Under det ligger ett brev. Isak tar upp brevet och jag ser hur han ryggar tillbaka när han läser på det. Han visar det för mig. Det står "Isak" på kuvertet. Jag vet att vi båda undrar hur länge det legat där. - Kom, säger jag till Isak och tar hans hand. Vi går till köket och tar oss lite mellanmål. Vi plockar fram bröd, smör och pålägg under tystnad, medan brevet ligger på köksbordet. När Isak fått i sig lite kaffe och en smörgås, så tar han upp brevet och sprättar upp det med en bordskniv. Han tar upp innehållet med höger tumme och pekfinger. Det första jag ser är en sedel och jag önskar att det inte är gamla sedlar som förlorat sitt värde. Jag hinner också tänka att jag hoppas att Leifs bemödat sig med att skriva några rader till sin son. Det visar sig att Leif verkligen tänkt till. På bor...

Jag trodde inte mamma mindes barkbåtarna och lådbilarna. Drömde om att  få tillverka dem tillsammans med pappa här hemma, men det blev aldrig verklighet. Hon minns det lika klart och tydligt som jag. Det känns skönt att veta att jag inte är ensam om dessa minnen. Vi har varit i byggvaruhuset och köpt material till våra lådbilar idag. Det är en sådan rolig idé. Trodde ALDRIG att detta skulle hända. Vi har köpt hjul på axel, masonitskivor, brädor, ratt, färg och stora klistermärken med siffrorna 7 och 12. Mammas lådbil ska vara blå och min ska vara svart. Mammas turnummer är 7 och mitt turnummer är 12. När kvällen kommer har vi lyckats få ordning på styrningen, men vi inser att vi helt glömt bort att köpa stolar. Mamma hittar en annons på internet, där någon säljer två snowracer och hon frågar mig om inte det kunde vara en idé. Det är briljant. Jag ser framför mig hur jag och Filip susar ner för backen bakom huset på julafton på var sin snowracer med min och mammas lådbil som...

Isak åkte till köpcentrat efter att han lämnat Marika igår och var borta i några timmar. Jag var aldrig orolig. Jag visste att han skulle köpa fler julklappar och att han ville ge mig tid att svara på hans brev. Till en början kunde jag inte få ner en enda mening på papper. Jag slängde papper efter papper innan jag kom igång, men när jag väl började skriva kunde jag inte sluta. "Isak, tack för ditt brev. Jag har funderat så mycket på hur vi ska lära känna varandra igen och jag hade aldrig tänkt på att vi kunde skriva brev till varandra. Vilken bra idé! Jag träffade Leif när jag var 19 år. På den tiden drack alla alkohol på helgerna och kanske drack din pappa och hans vänner lite mer än oss andra, men det var inget jag tänkte på. Det hörde liksom till ungdomskulturen på något sätt, men när åren gick och vi blev äldre, så fortsatte din pappa att dricka och inte bara på helger, utan också på vardagar. När Nettan föddes så var han nykter i några veckor. Han var lika glad s...

Jag måste åka hem till mamma. Hon är vid medvetande, men är fortfarande på sjukhus. Jag misstänker att de kommer flytta över henne till psykiatriavdelningen och att hon inte kommer vara hemma över jul, så det blir fint för mig att få fira jul med Isak, hans mamma, hans syster och hennes barn, samt Isaks morfar. Ser framemot att träffa dem alla och hoppas att mamma kommer må bättre, så att jag kan vara mitt vanliga jag igen. Glad, framåt och sprallig. Isak skjutsar mig till tåget. Han håller mig i handen hela vägen och jag är glad att hans mamma har en bil med automatlåda, så att han kan göra det. Jag ångrar inte en sekund att jag åkte upp hit till det gula huset mitt ute i skogen. När jag vaknade imorse berättade Isak att han skrivit ett brev till sin mamma, när jag hade somnat igår och gett det till henne, när brevet var klart. Hans mamma var väldigt glad imorse och jag tror att de kommer behöva vara ensamma i några dagar nu för att prata om allt som hänt när de varit åtskilda...

Jag skrev brevet när Marika hade somnat. Jag berättade för mamma om mitt liv i Göteborg. Berättade om all skuld jag känt när jag sa upp kontakten med henne. Berättade om ilskan över att hon stannade kvar hos pappa. Jag avslutade brevet så här: "Mamma, jag har insett att jag inte behöver åka till Australien. Jag behöver lära känna dig. Nu när jag berättat om mitt liv de senaste tjugo åren, kan inte du berätta för mig om ditt liv de senaste tjugo åren. Jag har saknat dig och jag ångrar att jag sa upp kontakten med dig, men jag orkade inte se hur pappa behandlade dig. Jag ser fram emot att läsa ditt brev. Kram Isak."

Idag har Marika berättat om sin psykiskt sjuka mamma. Fruktansvärt. Jag förstod att något inte stod rätt till igår när de kom hem. Marika hade gråtit och jag blev rädd att Isak gjort henne ledsen. Att han ändå bestämt sig för att resa till Australien. De sa bara hej och gick sedan till Isaks pojkrum, så jag har legat sömnlös i natt och funderat. När vi hjälps åt att plocka undan efter middagen känner jag mig mycket lugnare. Under middagen såg jag hur Isak tog Marikas hand, när hon berättade för mig om sin mamma. Sent ikväll hände något makalöst och nästan ofattbart. När Marika hade somnat, så kom Isak in till mitt sovrum. Han satte sig på sängkanten och gav mig ett brev. - Jag stannar till första januari, sa han och gick ut ur rummet. Den här gången lämnade han inte mitt sovrum för att gå ut ur mitt liv, så som han gjorde för tjugo år sedan. Jag är så tacksam att han är tillbaka.

När vi sitter där på restaurangen och Isak säger att han har något att berätta, så händer det som inte får hända. Min mobil ringer och jag svarar utan att tänka mig för, som vanligt. - Marika, säger jag och när det är tyst i andra änden förstår jag direkt att det är något som hänt mamma. - Mamma, hallå? säger jag och tittar på Isak med panik i blicken. Jag klickar av samtalet och ringer min syster, som får sticka från jobbet för att åka hem till mamma. Jag kan inte äta och inte prata. Jag bara sitter där och stirrar på telefonen, medan jag fantiserar om allt som kan ha hänt mamma. Trettio minuter senare ringer syrran och mamma har precis åkt ambulans till Sahlgrenska. Hon har tagit för många tabletter, en överdos helt enkelt. Jag önskar att jag vore där, men samtidigt vet jag att det inte finns något jag kan göra och att det är bra för mig att vara här hos Isak. - Förlåt, säger jag och går från stolen och min orörda pizza. Jag går runt bordet och sätter mig bredvid Isak i s...

Jag vet inte om jag ska resa. Varken mamma eller Marika har frågat mig om resan till Australien. Kanske har jag aldrig varit helt säker på om jag ska resa. Jag har ju inte bokat några flygbiljetter. Kanske var min förhoppning att det skulle räcka att fly till mamma. Jag vaknar fortfarande av mardrömsskrik. Marika håller om mig när det händer och då lugnar hjärtat ner sig ganska snabbt. Jag har bestämt mig för att bjuda ut Marika på enda pizzerian som finns här. Jag måste berätta för henne vad jag känner innan hon reser hem.