Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från maj, 2014

Träden - Karin Boye

Träden Levande som vi och långt långt borta, så vårt ord "förstå" blir tom rök och vind. Djupt oåtkomliga för tankar och för sinnen, fast er bark känns skrovligt god mot vår kind. Ögonlösa lyser ni i ögonfröjd och blommor. Genom vilka verktyg vet ni er prakt? Genom vilket hemligt, skapande vetande har ni del i synernas och dofternas makt? Lutande mot stammen märks vi inte, slipper inte in i er innanvärld. Eller når er, speglad, en flik av vårt väsen, för oss själva okänd och bävansvärd? Fast vi väl är födda av samma anor, ser vi ingen skymt av vår gemensamhets stund. Alltför många äventyr skilde oss sedan, alltför ovetbar är vår enkla grund. Kanske har vi ännu ett möte att vänta på den väg, där liv går tillbaka till mull. Än en uträckt hand mellan åtskilda släkten. Och vi tackar döden för det sammanhangets skull. Stoffet, alltid lånat, ger vi åter. Smält det till er form, och tag och giv! Låt det bytas mellan oss som vänliga gåvor, djupa vackra okända syskonliv!