Författarutbildning

Är hårddisken i din hjärna full? Glömmer du VISA-kortet i parkeringsautomaten och lägger in plånboken i kylskåpet? Då är det dags att börja lyssna på kroppen. Det kommer ta några dagar för den att varva ner, så varför inte börja idag. Hur ofta tar du djupa andetag under en dag? Varför inte börja med det nu!! Om hårddisken i din hjärna är full för länge, så gnager det på ditt självförtroende och din självkänsla. För vem vill glömma viktiga saker? Vem vill misslyckas? Ta ett djupt andetag och gör en plan för hur just du ska ge kroppen en chans att varva ner ORDENTLIGT!!

Framgång, framsteg, framfusighet Baktanke, bakgrund, bakutspark Felsteg blev framsteg Framgång gav motståndaren i bakutspark rakt i solarplexus Det bor en kämpe i mitt inre En framfusig liten krigare, men ett varmt hjärta

Efter några år tillsammans upplevde hon att han inte hade någon framåtanda. Han ville bara ägna sig åt sitt fritidsintresse och i den världen fanns ingen plats för henne. Hon såg sig själv dräneras på kreativitet, då hon lät frustrationen över att han inte var den hon hoppats, uppta allt för mycket av hennes tid. Han tyckte att hon var så upptagen hela tiden. Hon verkade anse att hon var bättre än honom och det tålde han inte. Det var som om de seglade åt var sitt håll, men hade glömt att det fanns en lina som höll de båda segelbåtarna samman, så att de inte kunde segla ifrån varandra. Och vem kunde segla utan vind.

Jag fann en flaskpost inkilad mellan två stenar plaskande i havets skum Jag fann ett brev inuti Inte en droppe saltvatten Jag fann ett budskap ett rop på hjälp från en svunnen tid Var fanns hon nu? Jag grät

Läs mer på min nya hemsida Ellinor Wikmans böcker !

Ellinor Wikmans texter Ha en fin onsdagskväll! Njut av det fina vädret! Kram Ellinor

Dagarna började bli långtråkiga och inte ens städjobb fanns att tillgå. Jag var rastlös och började promenera mycket på dagarna. Vid flera tillfällen mötte jag en liten, söt tant med en alldeles underbar Golden retriever valp. Hon hälsade alltid på mig och det kändes som om hon ville prata, men jag hälsade bara artigt tillbaka och gick vidare. Hade det inte varit för Maria och Dennis, så hade jag inte lagt märket till henne. Tack vare mina vänner såg jag nu människorna jag mötte. En morgon kände jag mig extra ensam och just den morgonen hade hon sin valp i långt koppel, så innan hon hann korta av kopplet var han redan framme hos mig. Så glad, viftade på svansen och ville leka. Jag satte mig ner på huk och klappade honom. Han slickade mig på hakan. Senare fick jag veta att han hette Rufus och hade förändrat hennes liv.   Vi satte oss på en parkbänk längs promenadstråket, jag, Ester och Rufus. Hon var så blyg den lilla, stora människan. Jag kände igen mig i henne.

I år har jag letat efter en självkänsla och ett självförtroende som kan bära mig hela vägen. Drömmen har alltid varit att ha en bok i hand, som jag skapat här i världen. Två dagar in på den nya året, det år vi kallar 2015, så hände något magiskt. Jag fann en sida driven av en engagerad författare, att börja skriva var logiskt. Skrivpuff gav mig vingar. På vattnet blev det ringar. I dagarna blir mina första två böcker klara. I september jag till Bokmässan ska fara. TACK ANN OCH ALLA ANDRA SKRIVPUFFARE FÖR VINGARNA!!