Författarutbildning

Han hade precis harvat potatislandet. Solen var på väg ner över trädtopparna och färgade himlen rosa och lila. Han njöt medan han satte potatisen i jorden. Kroppen var gammal och själen ung. De var båda tillfreds med livet.

Till dig som söker svar Det enda som betyder något är att du är lycklig med de val du gjort i livet. De val som format dig till den vackra människa du är idag. Sök den väg som ger dig frid genom att lyssna till ditt hjärtas röst och låt övriga röster bli till ett brus. I dina dagdrömmar kan du röra vid ditt sinne och finna de svar du alltid sökt.

- Du dumma bortskämda människa. Stå inte här och säg att jag inte ställt upp på dig, sa hon och tittade ner på sin dotter. Det var som om hon talade till sin egen spegelbild, som om hon talade till sig själv. Dottern gick i väl upptrampade fotspår. Trampade i varje vattenpöl hon gått i av misstag. När hon insåg det gick luften ur henne. Det var ju hennes uppgift att leda dottern på en annan väg, en bättre väg. Hon hade misslyckats fatalt. Hur hade det gått till? Hade hon varit så fokuserade på sig själv? Hade hon glömt att berätta om sina egna misstag i livet? Hur skulle hon kunna säga allt detta till sin dotter? Hur skulle hon kunna säga förlåt? Det gick inte. Det skulle aldrig gå.

Framgångsrik lämnade hon rampljuset Lämnade scenen och kickarna Saknade aldrig blickarna Gick under jord till dukat bord En gång hyllad och berömd Numera obefintlig och gömd Badade i rikedom, pengar och självuppskattning Älskade sig själv med eller utan livsuppfattning

Avsluta dagen med amen Biktad för att slippa skammen "Vår dagliga bröd giv oss idag" Här har människor sällan skådats i alla lägen skulle han benådats Varför kunde ingen se Han var bara där för att be Bragd om livet Var detta givet? Om varje handling har en mening Handlade detta  då om rening? "Så som i himmelen så och på jorden" Det är många som tror på de heliga orden Avsluta dagen med amen Biktad för att slippa skammen Offrades likt lammen

Jag vill bädda för de rädda Det finns ett motto för de modlösa och generösa Med detta motto  vill jag förlösa och överösa Ni måste våga för att vinna Det finns inget som heter i denna sena timma Det är aldrig försent om ni låter mottot ljuda lent Det finns ett motto för de modlösa och generösa Med detta motto vill jag förlösa och överösa

Meningen hände i luften. Ofullständig. Han fick aldrig tala till punkt. När han försökte påtala det avbröt hon honom alltid. Alla hans tankar kapades, medan hennes tankar fick fritt spelrum. Han kände sig halv. Snart skulle han upphöra helt att berätta för henne om sina tankar och känslor. Han skulle bli osynlig.

Utmanade mig själv och skrev en text som innehåller sju ord med sy. Fru Agda är mitt uppe i sin sysyssla. Hon tycker att det är skönt att ha något att sysselsätta sig med. Den sylvassa nålen tränger in i tyget om och om igen. Hon tar en tesked söt svartvinbärssylt ur burken. Smakar och smackar ljudligt. Njuter av sockret. Hon vill ha mer. Tappar sylt på det vackra vita tyget. Det bildar ett mönster av en människa hon en gång mött. Det måste vara en synvilla tänker hon och försöker förtvivlat få bort den mörka fläcken med lypsyl.

Hon vaknade Kände hur kropp och själ var nära sammanflätade Hon blundade Försökte förnimma nattens budskap Vaga känslor växte sig allt starkare Känslorna förvandlades till ord i hennes inre DU väljer DU har ett val DU väljer om du vill se det vackra i ditt liv DU väljer DU har ett val Hon öppnade ögonen och såg solen gå upp över den spegelblanka sjön

Jag litade blint på dig. Du gav mig förhoppningar. Du gav mig löften. Kanske missförstod jag. Jag hoppas att vi kan ta nya tag, jag och du, min kropp.

Det var en overkligt bra dag med en overkligt bra människa. Men hade det varit igår hade jag inte sett hennes kvaliteter och då hade dagen blivit som alla andra dagar. Medelmåttig, vanlig, lite lagom trist. Tänk om jag kunde se människors styrkor, mina egna styrkor, VARJE dag, skulle alla dagar bli overkliga då. När blir det overkliga verkligt?

Ömsom vin ömsom vatten Dansa som ett löv om natten Ömsom smeka ömsom slå Fjärilsvingar äro blå Ömsom springa ömsom gå Trippa nätt på tå Ömsom stark ömsom svag Övervinna obehag

Levde livet utan att hitta sig själv Spelade roller ut med livets älv Ett uppvaknande En chock Relationer i krock Vem är jag? Hur uppfattas jag av andra? Frågor bland andra, vart ska jag nu vandra? Vilade i ensamhet Vaknade i medvetenhet Sällsynt Det är jag! Skarpsynt Gladlynt Vill jag vara! Tillhöra en sällsynt skara.

Den osynliga kraften säger att han kan ställa allting till rätta. Det som är självklart för många andra är en kamp för oss. Han försöker få oss att förstå att tiden snart är inne. Det sägs att år av väntan blir glömda när förändringen sker. Så svårt att förstå att detta händer oss. Den osynliga kraften säger att han kan ställa allting till rätta.

Vägen tillbaka (del 3 - sista delen) Läraren kom in i klassrummet. Han var medelålders och fortfarande naturligt blond. Leo hade ofta tänkt att han hoppades att hans hår var lika fräscht när han blev 50+. Läraren i svenska var bra, men för Leo gjorde det ingen skillnad. Han orkade inte gå till skolan ändå. Det hade nog inte spelat någon roll om han hade haft världens bästa lärare. Denise iakttog läraren framme vid tavlan. Han skrev riktigt snyggt. "Grupparbete - dystopier" läste hon och log. De skrivna orden kändes som en bra start på det nya livet. Hon hade bestämt sig för att stanna på en och samma plats, åtminstone tills hon var klar med sina gymnasiestudier. Dystopier var det bästa hon visste. Böcker och filmer som beskriver det vi människor fruktar allra mest i det samhälle vi lever i, så som att solen aldrig mer skulle gå upp, att elektriciteten försvann och aldrig mer kom tillbaka, att robotar eller aliens skulle ta över vår planet och att bara ett fåtal människ

Vägen tillbaka (del 2) Han iakttog hur hon såg sig omkring i klassrummet för att bestämma sig för var hon ville sitta. Han mindes hur ledsna de varit när hon skulle resa till Afrika. Han hade försökt muntra upp henne genom att berätta om alla djuren hon skulle möta. Under de första två åren skickade hon vykort på lejon och elefanter på savannen, men sedan uteblev vykorten och Leo tänkte mindre och mindre på Denise. Hon satte sig längst fram till vänster och han gick efter och satte sig bredvid henne. Leo kände nervositet blandad med förväntan. Vem var hon nu? Denise vände sig mot killen som hade satt sig bredvid henne i klassrummet, som hade många lediga platser. Hon tyckte att det var märkligt att han inte satte sig på en ensam bänkrad. Hon presenterade sig och såg hur det glittrade till i hans grönblå ögon. Det var först när han sa sitt namn, som hon insåg att det kunde vara hennes Leo. Hon hade inte förväntat sig att möta någon hon kände i den nya skolan. Efter så många år

En dans i evigt limbo för flickan i från Rimbo Aningen vild från världen skild Aldrig förvisad till tomrum Hade en gång ett val var ett tomt skal Kunde fylla sitt liv med allt Ingen visste nästa anhalt Plötsligt stod det klart Hon var ingen avart Lämnade limbo och dimma i sitt rätta element hon glimma Målmedveten och stark Äntligen på säker mark

Vägen tillbaka (del 1) Leo längtade inte efter att börja skolan igen efter påskledigheten. Om han hade fått välja skulle han inte gå gymnasiet alls. Han skulle söka jobb och tjäna pengar. Det var dock inte han som bestämde det, utan samhället och hans ensamstående mamma, som inte ville att han skulle bli som hon. Fattig och utan utbildning. Det var måndag morgon och Leo bävade för att gå tillbaka till skolan. Han var egentligen inte trött, men hans kropp ville fly och då blev den väldigt, väldigt trött. På något mirakulöst sätt kom han ändå iväg till skolan och kom till och med i tid till första lektionen. Och plötsligt så stod hon bara där. Denise, hans barndomskamrat från tiden i Biskopsgården, som han inte sett på minst tio år. De var åtta då och lekte i skogen bakom skolan varje kväll. Byggde kojor och lekte att de var ensamma i världen. De enda överlevande.

De ledbrutna fingrarna målade stora röda cirklar på de rynkiga kinder. Läpparna målades i samma färg, ty det fanns bara ett enda läppstift i denna människas ägor. Smackade med läpparna och log åt sin egen spegelbild och sa högt till sig själv: "Tomteparaden har aldrig varit något för mig. Fulla tomtar med luvan på sne. Nej, tacka vet jag påskparaden" Svepte en sjal kring det risiga håret och knöt en knut under den nyrakade hakan. Fjädrarna i påskriset i en vas på bordet var det sista han såg innan han tog kvasten och gick till farstun för att klä sig i klänning och förkläde.

Om du kunde säga mig varför du är så ledsen kanske jag skulle komma på ett sätt att göra dig glad.

En del människor vaknar på morgonen och känner hur en eld brinner inom dem. Det är ett led i deras själsliga utveckling. De vaknar varje morgon och minns sitt livs syfte.

Dagens inspirationsord: enkelt Vill du veta mer om Skrivpuff klicka här ! Här kommer dagens text. Text nr 90 sedan 2 januari 2015. Emma hade sparat i flera månader för att kunna köpa en cykel till sin femårige son. Nu stod hon i fönstret och tittade på sonen när han lekte med daggmaskarna vid vattenpölen. Vid garageuppfarten stod den blå cykeln helt orörd. Var den för enkel för honom? Skulle hon be sin bror att ta av stödhjulen? Isak var inte intresserad av att cykla. Han ville lära sig mer om djur, speciellt maskar och ormar. Dessutom hade han en klasskompis som hade berättat för honom att dbs betydde "döden bakom styret". Han ville inte dö än.