Författarutbildning

- Jag råder dig att stanna på sjukhuset, sa han där de satt utanför sjukhusentrén på en liten gräsplätt i solen. Han var så orolig för henne och barnet. Det hade hänt så mycket på så kort tid. Två ambulansfärder för mycket. Det var första gången på flera veckor, som hon vågade gå ut. Hon frågade om hon fick låna hans mobil. Solen glittrade så vackert genom träden och hans mobil tog mycket bättre foton än hennes. Ikväll skulle hon försöka övervinna sina rädslor och gå ut själv. Hon skulle såklart ha med sig mobilen med nummer till avdelningen om något skulle hända. Hon skulle våga. Den kvällen satt hon lutad mot ett träd och skrev ett brev till sin ofödda dotter. Hon vågade.

Jag väljer att se det från den ljusa sidan, alltså har jag alltid ett val. Jag vet att utan mörker finns inget ljus, alltså ingen glädje utan sorg. Var dag har sin börda, ja, om det är så man väljer att se det. Annars kan man välja att se var dag som en gåva. Vad väljer du? Mina tankar i en dikt: Var dag är en gåva Unik i sitt slag vill jag lova Utan mörker inget ljus Här är guldkorn inte grus Ingen glädje utan sorg I min koja finns en borg I min fantasi ett slott Där alka vänner mår så gott Var dag är en gåva Unik i sitt slag vill jag lova

Född med guldsked i sin mun. Höjd till skyarna på vår glob, som om hon burit gloria. Tjänstefolket kunde inte sluta glo, ty hon var vacker som en dag. Ändock bara en vanlig flicka. Tragglade glosor som andra barn. Men i hennes sin klass var hon allena.

Jag vill tacka min mun för allt gott jag fått smaka Jag vill tacka mina öron för allt positivt jag fått höra Jag vill tacka min näsa för allt underbart jag fått dofta Jag vill tacka mina ögon för allt vackert jag fått skåda Jag vill tacka min mun för allt fint jag fått säga Mina sinnen, ni är enastående, storslagna.