Född med guldsked i sin mun. Höjd till skyarna på vår glob, som om hon burit gloria. Tjänstefolket kunde inte sluta glo, ty hon var vacker som en dag. Ändock bara en vanlig flicka. Tragglade glosor som andra barn. Men i hennes sin klass var hon allena.
Somliga menade att han flanerade. Jag ansåg att han marscherade ty jag var varse om hans förflutna. Genom åren hade han måhända slagit av på takten något, men det var givet att stegen hade rytm. När andra stannade och fotade solens glitter i sjöns blanka yta gick han vidare, samma takt, om än långsammare med åren, samma takt, "ett, två, ett, två....".
Kommentarer