Igår lyssnade jag på Karlavagnen i P4 . Ämnet var fritt och programledaren Lisa Tilling inledde programmet med mycket kloka ord som jag citerat nedan: "När jag gick i mellanstadiet, så lekte vi ofta ”Hela havet stormar” […] En ganska nervpirrande lek. […] Det var ett rätt stormigt hav. Ibland så kan jag uppleva att hela livet stormar. Det går höga vågor runt omkring och fyren, som lyser lite svagt långt där borta och som jag har som riktmärke, försvinner med jämna mellanrum i vågorna. Ibland sitter jag i båten och upplever stormen väldigt påtagligt och blir riktigt sjösjuk. Ibland står jag på land och tittar på hur det stormar och håller mig fast i en stadig sten. Och det finns ju folk som har stillat stormar tidigare och kunde dom så kan jag. För allt någon människa har gjort innan mig kan jag också göra. Så jag tittar på hur det stormar runt omkring mig och bestämmer mig för att lugna ner allt och det genom min mentala styrka och vilja om att få lugn och ro. Jag bestämmer själv