Fortsätt till huvudinnehåll

Havet stormar

Igår lyssnade jag på Karlavagnen i P4. Ämnet var fritt och programledaren Lisa Tilling inledde programmet med mycket kloka ord som jag citerat nedan:

"När jag gick i mellanstadiet, så lekte vi ofta ”Hela havet stormar” […] En ganska nervpirrande lek. […] Det var ett rätt stormigt hav.

Ibland så kan jag uppleva att hela livet stormar. Det går höga vågor runt omkring och fyren, som lyser lite svagt långt där borta och som jag har som riktmärke, försvinner med jämna mellanrum i vågorna. Ibland sitter jag i båten och upplever stormen väldigt påtagligt och blir riktigt sjösjuk. Ibland står jag på land och tittar på hur det stormar och håller mig fast i en stadig sten.

Och det finns ju folk som har stillat stormar tidigare och kunde dom så kan jag. För allt någon människa har gjort innan mig kan jag också göra. Så jag tittar på hur det stormar runt omkring mig och bestämmer mig för att lugna ner allt och det genom min mentala styrka och vilja om att få lugn och ro. Jag bestämmer själv hur mycket jag vill att det ska storma eller hur mycket lugn och ro jag vill ha.

När jag när den storm jag har runt omkring mig med negativa tankar och stressad energi så kommer stormen bara att tillta. När jag tar in ny fräsch luft i mina lungor, blundar och ser ett stilla hav inför mitt inre, så kommer min hjärna att ge mig styrka och vilja att få det jag önskar. Jag kan själv stilla stormen."

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Skrivpuff, 3 februari - inspirationsord: STEN

Naturens närhet fick hennes hjärtslag att slå av på takten. Andetagen blev djupare, lugnare. För några sekunder sedan hade hennes puls dunkat likt ett stressat litet djur. Hon kände sig vilsen och rädd. Hon visste inte varför. Det var som om världen var emot henne. Det var en felaktig känsla. I djupet av sitt inre visste hon att det var hon som skapade sitt liv. Ingen annan än hon kunde besegra hennes fiender, ty de fanns inom henne. Hon plockade upp en vit, liten sten från marken och kramade den hårt. Du och jag mot världen, tänkte hon och ett ljus tändes i hennes frusna själ.