Det är natten mellan den 24 och 25 december 1993 och Mariana ligger i sin säng i sitt rum och skriver i sin dagbok. Något hon brukar göra varje dag och har gjort sedan hon lärde sig skriva. Till en början innehöll hennes dagboksanteckningar redogörelser av hennes dag. Mycket fakta och inte så mycket känslor. Under åren har hennes känslor sipprat ut mer och mer i dagboksbladen. På vissa ställen har bläcket flutit ut på grund av tårar. Idag är inte en sådan dag. Idag är Marianas favoritdag på året, julafton. Det är julaftonsnatt och jag ligger här och skriver i ett nyskurat rum med en ficklampa i hand. Strömmen har gått för femtioelfte gången. Kvällen innan julafton fick vi koka skinkan i över fyra timmar för strömmen kom och gick hela tiden. Fast nu är det ganska mysigt ändå att inte ha någon elektricitet. Jag har på mig min sidenpyjamas som jag fick av mamma i julklapp. Det prasslar så härlig om den. Jag är så glad för alla julklappar jag fått. Jag är så glad att Cindy finns. Ja