Fortsätt till huvudinnehåll

Tjugofyra dagar - dag tjugotre - Isak

I pappas brev låg en Grand Watermelon-sedel från 1890. Jag undrar om pappa visste hur mycket sedeln var värd. När jag googlade, så kunde jag inte tro att det var sant. En likadan sedel har sålts för nästan tre miljoner Euro. Det är en helt sjuk summa pengar. Det viktigaste är dock inte vad sedeln är värd, utan att pappa bemödat sig att skriva ett brev till mig för tio år sedan, bara några månader innan han dog. Det viktigaste är att han skrivit att han önskar mig allt gott. Han önskar mig allt gott. Han älskade mig.

Igår när jag skulle sova, så tänkte jag en massa "om jag inte"-tankar.

"Om jag inte bestämt mig för att resa till Australien hade jag aldrig tagit upp kontakten med mamma."
"Om jag inte gett mamma brevet hade mamma aldrig kommit på idén att vi skulle bygga var sin lådbil."
"Om jag inte gått med på att bygga lådbilar med mamma, så hade vi aldrig hittat brevet från pappa."

Livet är så märkligt och mäktigt.

Jag har pratat med både Filip och Marika i telefon idag. Jag har berättat att vi har ganska många överraskningar till dem att visa på julafton, men har inte sagt vad. 
  •          Lådbilarna
  •      Pappas brev och sedeln
De är väldigt nyfikna. Tänk att det redan gått tjugofyra dagar.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Vägen fram - del 4 av 24

Morgonpromenaderna känns roligare nu, när jag kan läsa inköpslistan där hemma. Jag kan den förvisso utantill numera, men roas ändå av att läsa den. Kanske skulle jag kunna unna mig att sova lite längre och inte bry mig om om jag möter någon på promenaden, men jag är inte riktigt redo än. Mobilalarmet för fortsätta ljuda klockan fem ett tag till. Jag har fått ny energi och det känns inte alls svårt att hitta julgardinerna. De ligger ju där i garderoben i hallen, där jag alltid brukar lägga dem. Jag sätter på radion på hög volym, så att jag kan höra den från köket till både vardagsrummet och sovrummet. John Lennon sjunger Happy Christmas med ömhet i rösten. Julgardiner hängs upp i varje rum. Jag måste ha stege för att nå upp till gardinstängerna. När allt är klart får jag en impuls att köpa nya blommor att ha i fönstren, kanske julstjärnor. Kanske nästa gång jag är i affären? På kvällen tar jag fram mobilen medan jag tittar på nyheterna på TV. Jag börjar skriva ett sms till medmänni