Idag har Marika berättat om sin
psykiskt sjuka mamma. Fruktansvärt. Jag förstod att
något inte stod rätt till igår när de kom hem. Marika hade gråtit och jag blev
rädd att Isak gjort henne ledsen. Att han ändå bestämt sig för att resa till
Australien. De sa bara hej och gick sedan till Isaks pojkrum, så jag har legat
sömnlös i natt och funderat.
När vi hjälps åt att plocka undan efter middagen känner jag mig mycket lugnare. Under middagen såg jag hur Isak tog Marikas hand, när hon berättade
för mig om sin mamma.
Sent ikväll hände något makalöst och nästan ofattbart. När Marika hade somnat, så kom Isak
in till mitt sovrum. Han satte sig på sängkanten och gav mig ett brev.
- Jag stannar till första
januari, sa han och gick ut ur rummet.
Den här gången lämnade han inte mitt sovrum för att gå ut ur mitt liv, så som han gjorde för tjugo år sedan. Jag är så tacksam att han är tillbaka.
Den här gången lämnade han inte mitt sovrum för att gå ut ur mitt liv, så som han gjorde för tjugo år sedan. Jag är så tacksam att han är tillbaka.
Kommentarer