Jag måste åka hem till mamma. Hon
är vid medvetande, men är fortfarande på sjukhus. Jag misstänker att de kommer
flytta över henne till psykiatriavdelningen och att hon inte kommer vara hemma
över jul, så det blir fint för mig att få fira jul med Isak, hans mamma, hans
syster och hennes barn, samt Isaks morfar. Ser framemot att träffa dem alla och
hoppas att mamma kommer må bättre, så att jag kan vara mitt vanliga jag igen.
Glad, framåt och sprallig.
Isak skjutsar mig till tåget. Han
håller mig i handen hela vägen och jag är glad att hans mamma har en bil med
automatlåda, så att han kan göra det. Jag ångrar inte en sekund att jag åkte
upp hit till det gula huset mitt ute i skogen.
När jag vaknade imorse berättade
Isak att han skrivit ett brev till sin mamma, när jag hade somnat igår och gett
det till henne, när brevet var klart. Hans mamma var väldigt glad imorse och
jag tror att de kommer behöva vara ensamma i några dagar nu för att prata om
allt som hänt när de varit åtskilda. Tjugo år är lång tid.
Jag får tårar i ögonen när jag
kramar Isak en sista gång för att sedan kliva ombord på tåget. Då tar han tag
om min nacke och viska i mitt öra:
- Vi ses om fyra dagar och sedan
resten av livet.
När jag sitter i tågkupén skriver
jag upp den meningen i min kalender i mobilen på dagens datum: 19 december 2019. Jag bestämmer att det är dagen då vi
blev tillsammans igen. Pånyttfödelse. Det är ett lätt datum att minnas 19-12-19.
Kommentarer