Fortsätt till huvudinnehåll

Tjugofyra dagar - dag femton - Isak

Jag vet inte om jag ska resa. Varken mamma eller Marika har frågat mig om resan till Australien. Kanske har jag aldrig varit helt säker på om jag ska resa. Jag har ju inte bokat några flygbiljetter. Kanske var min förhoppning att det skulle räcka att fly till mamma.

Jag vaknar fortfarande av mardrömsskrik. Marika håller om mig när det händer och då lugnar hjärtat ner sig ganska snabbt. Jag har bestämt mig för att bjuda ut Marika på enda pizzerian som finns här. Jag måste berätta för henne vad jag känner innan hon reser hem.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.