- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte
vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på
dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många
gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte.
Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem Isak är på riktigt nu? Kommer jag se nya sidor hos honom? Det är som om han bjuder in mig till sin barndomsvärld och jag tror att han vill det, men jag är inte helt säker.
Isak stoppar händerna djupt ner i
träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som
förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även
om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig.
- Vi kan inte vara ute längre.
Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma.
Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem Isak är på riktigt nu? Kommer jag se nya sidor hos honom? Det är som om han bjuder in mig till sin barndomsvärld och jag tror att han vill det, men jag är inte helt säker.
Kommentarer
Isak och Marika är en del av min bloggjulkalender "Tjugofyra dagar", som startade 1 december och avslutas på julafton.