Fortsätt till huvudinnehåll

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte.

Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig.

- Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma.

Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem Isak är på riktigt nu? Kommer jag se nya sidor hos honom? Det är som om han bjuder in mig till sin barndomsvärld och jag tror att han vill det, men jag är inte helt säker.


Kommentarer

Fint berättat. Jag vet inte om det här är en del av en längre text, men blir intresserad av Isaks och jagets relation.
Ellinor Wikman sa…
Tack så mycket!

Isak och Marika är en del av min bloggjulkalender "Tjugofyra dagar", som startade 1 december och avslutas på julafton.
Ljusletaren sa…
Jag älskar dina fina texter i denna följetong/kram
Ellinor Wikman sa…
Tusen tack Ljusletaren!

Populära inlägg i den här bloggen

Skrivpuff, 3 februari - inspirationsord: STEN

Naturens närhet fick hennes hjärtslag att slå av på takten. Andetagen blev djupare, lugnare. För några sekunder sedan hade hennes puls dunkat likt ett stressat litet djur. Hon kände sig vilsen och rädd. Hon visste inte varför. Det var som om världen var emot henne. Det var en felaktig känsla. I djupet av sitt inre visste hon att det var hon som skapade sitt liv. Ingen annan än hon kunde besegra hennes fiender, ty de fanns inom henne. Hon plockade upp en vit, liten sten från marken och kramade den hårt. Du och jag mot världen, tänkte hon och ett ljus tändes i hennes frusna själ.