Fortsätt till huvudinnehåll

Vägen fram - del 8 av 24

Jag har glömt att ställa mobilalarmet och vaknar klockan nio. Det är redan ljust ute och persiennerna är inte fördragna. Allt är annorlunda och för första gången på länge, så gör det mig inget. Jag är vansinnigt hungrig och bestämmer mig för att koka några ägg.

När jag öppnar det lilla paketet med fyra ägg, så minns jag åter igen inköpslistan. Jag tar ner den från kylskåpsdörren, där den sitter under en magnet som föreställer en gondol från Venedig. Jag låter äggen koka medan jag häller upp kaffet i muggen från mamma. Sedan vet jag inte vad som flyger i mig. Jag läser texten på muggen en gång och tar därefter fram mobilen och klickar på sänd. Jag tar alltså fram meddelandet till den som skrivit inköpslistan och skickar det. Känslostormen, som kommer när det redan är för sent, redan skickat, är enorm. Jag ångrar mig, så mycket att jag faktiskt är beredd att byta mobilnummer och för en gång skulle tror jag att jag förstår varför My bytt mobilnummer så många gånger. Hon är modigare än sin mor.

Vad kommer hända nu? Tänk om han eller hon inte svarar! Tänk om människan svarar!!!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Skrivpuff, 3 februari - inspirationsord: STEN

Naturens närhet fick hennes hjärtslag att slå av på takten. Andetagen blev djupare, lugnare. För några sekunder sedan hade hennes puls dunkat likt ett stressat litet djur. Hon kände sig vilsen och rädd. Hon visste inte varför. Det var som om världen var emot henne. Det var en felaktig känsla. I djupet av sitt inre visste hon att det var hon som skapade sitt liv. Ingen annan än hon kunde besegra hennes fiender, ty de fanns inom henne. Hon plockade upp en vit, liten sten från marken och kramade den hårt. Du och jag mot världen, tänkte hon och ett ljus tändes i hennes frusna själ.