Fortsätt till huvudinnehåll

Vägen fram - del 6 av 24

Följande dag ägnar jag åt att botanisera bland fotoalbum från när My var liten. Vi var en lycklig liten familj; jag, Tor och My. När My var liten fanns många fotografier av oss i bokhyllan, men med åren har jag tagit bort dem ett efter ett. Tor var en fin man, som fick lämna jordelivet alldeles för tidigt. My vara bara två år, när han fick cancerbeskedet. Till en början ville han inte berätta för mig, men jag såg ju hur han blev sjukare och sjukare. Till slut berättade han och då var det inte många månader kvar.

Jag har många gånger funderat över hur min och Mys relation påverkats av Tors död. Det som varit har varit. Nu måste jag blicka framåt. Hon har skrivit ett julkort till mig. Hon har fött ett barn. Min lilla My har blivit mamma vid 42 års ålder. Vilket mirakel. Men hur ska jag kunna sända ett julkort till henne och mitt barnbarn, när jag inte vet var de bor?

Kommentarer

Ljusletaren sa…
Gillar din historia/kram
Tack för alla fina kommentarer! Kram

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff 96, april - inspirationsord: talang

Vägen tillbaka (del 2) Han iakttog hur hon såg sig omkring i klassrummet för att bestämma sig för var hon ville sitta. Han mindes hur ledsna de varit när hon skulle resa till Afrika. Han hade försökt muntra upp henne genom att berätta om alla djuren hon skulle möta. Under de första två åren skickade hon vykort på lejon och elefanter på savannen, men sedan uteblev vykorten och Leo tänkte mindre och mindre på Denise. Hon satte sig längst fram till vänster och han gick efter och satte sig bredvid henne. Leo kände nervositet blandad med förväntan. Vem var hon nu? Denise vände sig mot killen som hade satt sig bredvid henne i klassrummet, som hade många lediga platser. Hon tyckte att det var märkligt att han inte satte sig på en ensam bänkrad. Hon presenterade sig och såg hur det glittrade till i hans grönblå ögon. Det var först när han sa sitt namn, som hon insåg att det kunde vara hennes Leo. Hon hade inte förväntat sig att möta någon hon kände i den nya skolan. Efter så många år...