Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 8, mars - inspirationsbild

Resväskorna var packade. Resan var på väg mot sitt slut. Visst hade den varit vilsam, men var fanns den själsfrände hon förväntat sig att möta? Taxin som skulle ta henne till flygplatsen skulle komma om en timma. Hon hade möjlighet att lämna bagaget på hotellet och ge sig ut i stadens vimmel för att använda de sista mynten i landets valuta. Hotellets lobby var sparsamt möblerad med stolar i trä, men de stora växterna gjorde den gemytlig. Det doftade lavendel. Hon blundade och tog ett djupt andetag. När hon öppnade ögonen såg hon en lång blond kvinna närma sig. Solbränd, nyduschad och lugn. Hon utstrålade ett behagligt lugn. Hon doftade svagt av kokosolja och på den ljusblå resväskan fanns klistermärken från flera kontinenter.

- Äntligen en svensk tjej, som jag saknat att få prata svenska med någon som kan förstå vad jag upplevt under den här resan, sa den långa blonda kvinnan och log. Då plötsligt förstod hon. Färamför henne stod människan hon längtat efter och önskar möta under så många år.


Texten är inspirerad av miljön på denna bild:
http://www.flickr.com/photos/28681973@N00/11869488916/sizes/z/in/photostream/

Är du nyfiken på Skrivpuff? Klicka här: http://skrivpuff.blogspot.se/

Kommentarer

Vilken kärlekshistoria. Fint skrivet.
foxy sa…
Å vad härligt...rörde mitt hjärta!
Joni sa…
Vilken fin text!
Tack för era kommentarer! <3

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...