Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 10, mars - inspirationsord: personlig

Det känns som om fåglarna slutat kvittra för mig. När en vän ringt är det som om samtalet slutat existera i samma sekund som vi slutat prata.

Jag var försjunken i mina egna tankar, medan mina syskon diskuterade allemansrätten. De ville att vi skulle sätt upp en skylt vid sommarstugans badstrand. PRIVAT.

"Personligen tycker jag att stranden är till för alla," ville jag skrika.

Om jag skulle våga berätta om den känsla av ensamhet som tagit över mitt liv, så skulle jag kanske känna mig mindre ensam.

Det var april, strax efter att pappa hade dött, som jag upptäckte att min syster började bete sig underligt. Vi syskon hade kommit överens om att behålla pappas sommarstuga vid sjön och träffades där för att boka var sin semestervecka. Jag visste att det viktigaste för min fru var att jag framförde hennes önskemål om att hålla stranden privat. Hon var trött på att plocka fimpar från våra barns små händer och munnar för att ynglingar haft grillfest där när stugan stod tom.

Kommentarer

Bra skrivet. Det kan vara nog så komplicerat med både sommarstugor, syskon, rätten till mark och arvskiften.
disco sa…
bra jättesvåra frågor
Tycker föregående kommentarer fångar kärnan - bra!
I love ...

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff 96, april - inspirationsord: talang

Vägen tillbaka (del 2) Han iakttog hur hon såg sig omkring i klassrummet för att bestämma sig för var hon ville sitta. Han mindes hur ledsna de varit när hon skulle resa till Afrika. Han hade försökt muntra upp henne genom att berätta om alla djuren hon skulle möta. Under de första två åren skickade hon vykort på lejon och elefanter på savannen, men sedan uteblev vykorten och Leo tänkte mindre och mindre på Denise. Hon satte sig längst fram till vänster och han gick efter och satte sig bredvid henne. Leo kände nervositet blandad med förväntan. Vem var hon nu? Denise vände sig mot killen som hade satt sig bredvid henne i klassrummet, som hade många lediga platser. Hon tyckte att det var märkligt att han inte satte sig på en ensam bänkrad. Hon presenterade sig och såg hur det glittrade till i hans grönblå ögon. Det var först när han sa sitt namn, som hon insåg att det kunde vara hennes Leo. Hon hade inte förväntat sig att möta någon hon kände i den nya skolan. Efter så många år...