Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 10, mars - inspirationsord: personlig

Det känns som om fåglarna slutat kvittra för mig. När en vän ringt är det som om samtalet slutat existera i samma sekund som vi slutat prata.

Jag var försjunken i mina egna tankar, medan mina syskon diskuterade allemansrätten. De ville att vi skulle sätt upp en skylt vid sommarstugans badstrand. PRIVAT.

"Personligen tycker jag att stranden är till för alla," ville jag skrika.

Om jag skulle våga berätta om den känsla av ensamhet som tagit över mitt liv, så skulle jag kanske känna mig mindre ensam.

Det var april, strax efter att pappa hade dött, som jag upptäckte att min syster började bete sig underligt. Vi syskon hade kommit överens om att behålla pappas sommarstuga vid sjön och träffades där för att boka var sin semestervecka. Jag visste att det viktigaste för min fru var att jag framförde hennes önskemål om att hålla stranden privat. Hon var trött på att plocka fimpar från våra barns små händer och munnar för att ynglingar haft grillfest där när stugan stod tom.

Kommentarer

Bra skrivet. Det kan vara nog så komplicerat med både sommarstugor, syskon, rätten till mark och arvskiften.
disco sa…
bra jättesvåra frågor
Tycker föregående kommentarer fångar kärnan - bra!
I love ...

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...