Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff, 13 februari - inspirationsord: REDAN

- Är du redan hemma?
Han tittade oroligt på mig och jag log, men visste att leendet inte nådde mina ögon. Han såg alltid sådant. De där små detaljerna som avslöjade mitt sinnestillstånd. Hans hjärna var sömndrucken, men det spelade ingen roll. Han var alltid skärpt. Visste alltid när det var dags att ha mig nära.
- Kom.
Han sträckte ut handen och jag kröp ner under hans täcke med kläderna på. Nederlaget var inte lika avgrundslikt i hans närhet. Livet fick ett större perspektiv och kvällens upplevelser fick äntligen sin rättmätiga proportion.
Etiketter:

Kommentarer

B i r g i t t a sa…
Mäktigt på ett sätt - i behov och känslor - himla bra!
13 februari 2015 kl. 01:03
Anna sa…
Spännande. Kort text med mycket berättelse bakom.
13 februari 2015 kl. 08:59
Kalle Byx sa…
Alla borde ha någon sådan att krypa ner hos.
13 februari 2015 kl. 10:55
Tintomara sa…
Jättebra skrivet, håller med Kalle Byx; alla borde ha en sådan att krypa ner hos.
13 februari 2015 kl. 11:29
Ellinor Wikman sa…
Era kommentarer betyder så otroligt mycket! Tack! Tack! Tack! :)
13 februari 2015 kl. 12:29
Grå papegoja sa…
Spännande. Undrar vad som hänt.
13 februari 2015 kl. 18:21
Ellinor Wikman sa…
Snart ett år sedan! Skrev texten, som om mitt undermedvetna redan visste vad som hade hänt! Min mormor hittades död lördagen den 14 februari. Hon dog fredagen den 13 februari 2015. Augusti 2015 skulle hon firat sin 80-års dag. Saknar dig mormor!
30 januari 2016 kl. 16:52
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila
3 kommentarer
Läs mer

Skrivpuff 96, april - inspirationsord: talang

Vägen tillbaka (del 2) Han iakttog hur hon såg sig omkring i klassrummet för att bestämma sig för var hon ville sitta. Han mindes hur ledsna de varit när hon skulle resa till Afrika. Han hade försökt muntra upp henne genom att berätta om alla djuren hon skulle möta. Under de första två åren skickade hon vykort på lejon och elefanter på savannen, men sedan uteblev vykorten och Leo tänkte mindre och mindre på Denise. Hon satte sig längst fram till vänster och han gick efter och satte sig bredvid henne. Leo kände nervositet blandad med förväntan. Vem var hon nu? Denise vände sig mot killen som hade satt sig bredvid henne i klassrummet, som hade många lediga platser. Hon tyckte att det var märkligt att han inte satte sig på en ensam bänkrad. Hon presenterade sig och såg hur det glittrade till i hans grönblå ögon. Det var först när han sa sitt namn, som hon insåg att det kunde vara hennes Leo. Hon hade inte förväntat sig att möta någon hon kände i den nya skolan. Efter så många år...
6 kommentarer
Läs mer