Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff, 10 februari - inspirationsord: TRÄD

Mannen fortsatte skriva på sin självbiografi:

Jag hörde hur det rasslade och prasslade i buskar och träd. Jag var rädd att katten skulle komma in igen. Den blöta svarta katten med de ondskefulla ögonen.

Vid fyra års ålder knöt mor upp snöret runt min högra handled, som suttit fast i de vita spjälorna i min säng. Jag hade bara fått vara uppe korta stunder och hade därför inte fått lära mig att gå, så som andra fyraåringar. Snöret runt min högra hand hade varit mors barnvakt, men det hade också kommit att bli min vän. När hon slängde det i soporna, så kröp jag dit och plockade upp det när hon inte såg. Det luktade cigarettfimp och kaffesump. Det spelade ingen roll. Nu när snötäcket var borta behövde jag mitt rep, min trygghet.

Kommentarer

Spännande berättelse. Jag ser fram mot fortsättningen.
foxy sa…
Stackars barn, trygghet i en snörstump...hoppas fortsättning följer...

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.