Fyrahundra steg kvar, trehundrafemtio steg kvar. Hon gick med nedsänkt huvud och tittade på sina fötter. Det pulserade och värkte i hennes hälar. De nya skorna hade gett stora skavsår. Varje steg var en plåga, men hon ville inte ta av sig dem, de var så vackra. Ingenting kunde få henne att tappa räkningen på stegen. Tvåhundraåtta steg kvar. Skoldagen hade varit långtråkig och varm. Etthundrasjuttiotvå steg kvar. Det skulle inte finnas mycket att skriva i dagboken om skoldagen. Det viktigaste i livet fanns hemma hos mamma och lillasyster. Hon var ofta arg över att hennes mamma tvingade henne att gå i skolan, men när hon kom hem rann ilskan alltid av henne. Femtiotre steg kvar. Nu skulle hon snart få hålla sin dotter i sina armar igen.
Ellinor Wikman är aktuell med boken "Kanske vi möts igen" och är utgiven på Sjöbergs Förlag. Ellinor WIkman driver också utbildningen Certifierad författare. Det går också bra att boka en första-kapitel-analys eller genomläsning av 6000 första orden i ditt manus.
Kommentarer
Välkommen till skrivpuff. Gå gärna in och läs och kommentera andras texter. Det brukar vara uppskattat och är ett sätt att få respons på egna texter och besökare till sin blogg.
Jag kommenterar andras texter. Jättespännande att se vad andra gör av dina inspirationsord.
Tänkte fråga dig hur man länkar. Tack! :)
Undrar om perspektivet byttes till slut?
Så intressant du byggde upp berättelsen :)
Min Skrivpuff
fundersam :)