Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 2 - inspirationsord: HÅLLA

Fyrahundra steg kvar, trehundrafemtio steg kvar. Hon gick med nedsänkt huvud och tittade på sina fötter. Det pulserade och värkte i hennes hälar. De nya skorna hade gett stora skavsår. Varje steg var en plåga, men hon ville inte ta av sig dem, de var så vackra. Ingenting kunde få henne att tappa räkningen på stegen. Tvåhundraåtta steg kvar. Skoldagen hade varit långtråkig och varm. Etthundrasjuttiotvå steg kvar. Det skulle inte finnas mycket att skriva i dagboken om skoldagen. Det viktigaste i livet fanns hemma hos mamma och lillasyster. Hon var ofta arg över att hennes mamma tvingade henne att gå i skolan, men när hon kom hem rann ilskan alltid av henne. Femtiotre steg kvar. Nu skulle hon snart få hålla sin dotter i sina armar igen.

Kommentarer

http://skrivpuff.blogspot.se/
Dotter eller lillasyster? Jag tror jag anar ett samband. Bra skrivet!

Välkommen till skrivpuff. Gå gärna in och läs och kommentera andras texter. Det brukar vara uppskattat och är ett sätt att få respons på egna texter och besökare till sin blogg.
Om du vill lära dig länka. Det brukar fungera ändå, om du tycker det är krångligt. http://grapapegoja2.blogspot.se/2013_09_01_archive.html
Tack Grå papegoja!

Jag kommenterar andras texter. Jättespännande att se vad andra gör av dina inspirationsord.

Tänkte fråga dig hur man länkar. Tack! :)
Välkommen i gänget!
Undrar om perspektivet byttes till slut?
Så intressant du byggde upp berättelsen :)
Min Skrivpuff
Spännande slut. Tolkningsbart.
disco sa…
bra text
fundersam :)

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Vägen fram - del 4 av 24

Morgonpromenaderna känns roligare nu, när jag kan läsa inköpslistan där hemma. Jag kan den förvisso utantill numera, men roas ändå av att läsa den. Kanske skulle jag kunna unna mig att sova lite längre och inte bry mig om om jag möter någon på promenaden, men jag är inte riktigt redo än. Mobilalarmet för fortsätta ljuda klockan fem ett tag till. Jag har fått ny energi och det känns inte alls svårt att hitta julgardinerna. De ligger ju där i garderoben i hallen, där jag alltid brukar lägga dem. Jag sätter på radion på hög volym, så att jag kan höra den från köket till både vardagsrummet och sovrummet. John Lennon sjunger Happy Christmas med ömhet i rösten. Julgardiner hängs upp i varje rum. Jag måste ha stege för att nå upp till gardinstängerna. När allt är klart får jag en impuls att köpa nya blommor att ha i fönstren, kanske julstjärnor. Kanske nästa gång jag är i affären? På kvällen tar jag fram mobilen medan jag tittar på nyheterna på TV. Jag börjar skriva ett sms till medmänni