Författarutbildning

Vad vore väl en bal på slottet? Jag skulle ändå aldrig hålla måttet. Tuppen skulle gala vid åtta. Jag, en medelmåtta. Det är mina inre röster, som säger att jag inte passar in. Sitter hellre hemma och klappar mina svin. Våga vinn. I drömmen dansar jag med Mr Right. För honom jag beredd att ta en fight. Vad vore väl en bal på slottet?

Hej och välkommen till min gratiskurs! Vill du hitta tillbaka till dig själv? Skulle du vilja ha tre gratislektioner? Första lektionen kommer direkt när du anmält dig. Anmäl dig här: https://ellinorwikman.simplero.com/page/133821-list-signup-for-gratiskurs-hitta-tillbaka-till-dig-sjalv-tre-viktiga-lektioner

      God fortsättning och Gott Nytt År! Stort tack till alla som läst min bloggjulkalender. Här finns mina julkalendrar och min självbiografi   https://www.bod.se/bokshop/barnlaengtan-ellinor-wikman-9789177859963            

Julafton 2019 Idag för exakt tio år sedan skrev Leif ett brev till Isak, som vi hittade i förrgår, när vi skulle måla lådbilarna på Leift skrivbord. Det är helt otroligt hur tre brev på några få dagar kommit att förändra min relation till min son i en så positiv riktning. När han kom hit för tjugofyra dagar sedan hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat se det här komma. Vi målade klart lådbilarna igår och imorse när vi ätit smörgås med griljerad skinka med senap, så satte vi på siffrorna. De blev så fina. Vi hämtade två snowracer häromdagen och som tur var visste vi måttet på dem, så bilarna passar perfekt runt dem. Vi behöver inte hjulen och styranordningen med ratt för vi har skapat lådbilssnowracers. Fantastisk uppfinning. Äntligen har jag fått snickra som en kvinna, utan att bry mig om att Leifs skulle sagt att det var mansgöra. Jag är så stolt över mig själv, men främst är jag stolt över Isak, som tog mod till sig och skrev ett brev till mig, om sitt liv de senaste tj...

I pappas brev låg en Grand Watermelon-sedel från 1890. Jag undrar om pappa visste hur mycket sedeln var värd. När jag googlade, så kunde jag inte tro att det var sant. En likadan sedel har sålts för nästan tre miljoner Euro. Det är en helt sjuk summa pengar. Det viktigaste är dock inte vad sedeln är värd, utan att pappa bemödat sig att skriva ett brev till mig för tio år sedan, bara några månader innan han dog. Det viktigaste är att han skrivit att han önskar mig allt gott. Han önskar mig allt gott. Han älskade mig. Igår när jag skulle sova, så tänkte jag en massa "om jag inte"-tankar. "Om jag inte bestämt mig för att resa till Australien hade jag aldrig tagit upp kontakten med mamma." "Om jag inte gett mamma brevet hade mamma aldrig kommit på idén att vi skulle bygga var sin lådbil." "Om jag inte gått med på att bygga lådbilar med mamma, så hade vi aldrig hittat brevet från pappa." Livet är så märkligt och mäktigt. Jag har pra...

Jag och Isak ska måla våra lådbilar på Leifs stora skrivbord. Innan vi ska lägga på tidningspapper tar Isak bort skrivbordsunderlägget, som legat där orört i många, många år. Under det ligger ett brev. Isak tar upp brevet och jag ser hur han ryggar tillbaka när han läser på det. Han visar det för mig. Det står "Isak" på kuvertet. Jag vet att vi båda undrar hur länge det legat där. - Kom, säger jag till Isak och tar hans hand. Vi går till köket och tar oss lite mellanmål. Vi plockar fram bröd, smör och pålägg under tystnad, medan brevet ligger på köksbordet. När Isak fått i sig lite kaffe och en smörgås, så tar han upp brevet och sprättar upp det med en bordskniv. Han tar upp innehållet med höger tumme och pekfinger. Det första jag ser är en sedel och jag önskar att det inte är gamla sedlar som förlorat sitt värde. Jag hinner också tänka att jag hoppas att Leifs bemödat sig med att skriva några rader till sin son. Det visar sig att Leif verkligen tänkt till. På bor...

Jag trodde inte mamma mindes barkbåtarna och lådbilarna. Drömde om att  få tillverka dem tillsammans med pappa här hemma, men det blev aldrig verklighet. Hon minns det lika klart och tydligt som jag. Det känns skönt att veta att jag inte är ensam om dessa minnen. Vi har varit i byggvaruhuset och köpt material till våra lådbilar idag. Det är en sådan rolig idé. Trodde ALDRIG att detta skulle hända. Vi har köpt hjul på axel, masonitskivor, brädor, ratt, färg och stora klistermärken med siffrorna 7 och 12. Mammas lådbil ska vara blå och min ska vara svart. Mammas turnummer är 7 och mitt turnummer är 12. När kvällen kommer har vi lyckats få ordning på styrningen, men vi inser att vi helt glömt bort att köpa stolar. Mamma hittar en annons på internet, där någon säljer två snowracer och hon frågar mig om inte det kunde vara en idé. Det är briljant. Jag ser framför mig hur jag och Filip susar ner för backen bakom huset på julafton på var sin snowracer med min och mammas lådbil som...