Jag vaknar med ett ryck. Rummet
är mörkt och jag kan inte avgöra om det är mitt i natten eller tidig morgon.
Jag famlar i mörkret efter mobilen och ser att Marika ringt fyra gånger sedan
jag somnade. Det är tur att mobiltelefonen uppfunnits, så att inte hemtelefonen
hos mamma ringt fyra gånger under natten. Jag blundar och tänker på hur det var
förr. Mamma skulle ha svarat till slut och så hade hon suttit och lyssnat på Marika halva natten. Försökt trösta henne för att jag, hennes son, krossat
hennes hjärta. Jag drar täcket över huvudet och är glad att jag är fyrtio år nu
och inte längre tjugo. Jag tar mina egna beslut. Jag kan sticka utomlands om jag vill, när jag vill.
Jag känner doften av kaffe och
ser att klockan på skärmen på mobilen visar 09:24. Jag är stel i axlarna efter
gårdagens pass på gymmet. Sista passet på gymmet i Göteborg, för alltid? Jag
vet inte om jag kommer tillbaka. Vet bara att jag måste bort.
Mitt liv är magasinerat och min
livslust är på villovägar. Försvann den innan jag flyttade ifrån mitt
föräldrahem? När hade jag livslust senaste? På gymnasiet?
Kommentarer