Det känns skumt att lämna Marika
hemma hos mamma, men jag har ju lovat Filip att vi ska handla julklappar. Vi
åker till ett köpcentrum där de har luciakröning. Den lucia som blivit
framröstad av folket ska få luciakronan.
Filip stannar till framför scenen
och står som fastfrusen. Jag ställer mig bakom honom och försöker följa hans
blick. Jag tror att han tittar på en liten blond tjej som står längst till
vänster.
- Vem är hon? frågar jag. Filip vänder sig om
och tittar på mig som om han glömt att jag var där.
- Lisa, säger han och vi går vidare.
Vi köper julklappar och sedan
sätter vi oss på ett café. Filip vill ha varm choklad och en chokladboll. Jag
betalar. Jag äter lussekatt och dricker kaffe.
- Vem är Lisa? Vet hon om att du
är kär i henne? frågar jag. Filip verkar fundera på om han vill berätta, men
till slut börjar han berätta.
- Hon vet inte, säger han. Jag
har varit kär i henne i några år nu och jag vågar inte berätta det för henne.
Varje gång vi sitter bredvid varandra på matten, så blir jag stum. Jag kan inte
prata.
Vi gör upp en plan för hur Filip
ska kunna berätta för Lisa att han är kär i henne innan jullovet. Han ska ge
henne en lapp i slutet av mattelektionen.
När jag kommer hem till mamma och
Marika på kvällen, så har de byggt ett gigantiskt pepparkakshus tillsammans.
Jag minns mammas pepparkakshus från barndomen. Alltid de klassiska husen med
färdiga bitar bara att limma ihop. Jag ser Marikas kreativitet i
pepparkakshuset och mamma är väldigt imponerad. Samtalet med Filip om Lisa har
gjort mig tacksam över att Marika inte vill ge upp vår relation.
När vi ska släcka och säga godnatt
och kysser jag henne för första gången på flera veckor. Hon drar efter andan
och det tänds något i hennes ögon igen.
- Din mamma längtar efter att få
lära känna dig igen, säger hon innan hon somnar på min arm.
Kommentarer