Jag trodde inte mamma mindes barkbåtarna och lådbilarna. Drömde om att få tillverka dem tillsammans med pappa här hemma, men det blev aldrig verklighet. Hon minns det
lika klart och tydligt som jag. Det känns skönt att veta att jag inte är ensam om dessa
minnen.
Vi har varit i byggvaruhuset och köpt material till våra
lådbilar idag. Det är en sådan rolig idé. Trodde ALDRIG att detta skulle hända.
Vi har köpt hjul på axel, masonitskivor, brädor, ratt, färg och stora
klistermärken med siffrorna 7 och 12. Mammas lådbil ska vara blå och min ska
vara svart. Mammas turnummer är 7 och mitt turnummer är 12.
När kvällen kommer har vi lyckats få ordning på styrningen,
men vi inser att vi helt glömt bort att köpa stolar. Mamma hittar en annons på
internet, där någon säljer två snowracer och hon frågar mig om inte det kunde
vara en idé. Det är briljant. Jag ser framför mig hur jag och Filip susar ner
för backen bakom huset på julafton på var sin snowracer med min och mammas
lådbil som kamouflage.
- Köp dem, säger jag till mamma.
Innan jag somnar plingar det till två gånger i telefonen. Det första sms:et är från Marika:
"Godnatt min skatt. Älskar dig!"
Det andra sms:et är från Filip:
"Lämnade lappen igår. Hon sms:ade mig idag. Berättar allt på julafton."
Somnar med ett leende på läpparna.
Innan jag somnar plingar det till två gånger i telefonen. Det första sms:et är från Marika:
"Godnatt min skatt. Älskar dig!"
Det andra sms:et är från Filip:
"Lämnade lappen igår. Hon sms:ade mig idag. Berättar allt på julafton."
Somnar med ett leende på läpparna.
Kommentarer
/kram
Ps Du får gärna läsa min följetong också .-)