Fortsätt till huvudinnehåll

Tjugofyra dagar - dag tjugo - Elsie

Isak åkte till köpcentrat efter att han lämnat Marika igår och var borta i några timmar. Jag var aldrig orolig. Jag visste att han skulle köpa fler julklappar och att han ville ge mig tid att svara på hans brev. Till en början kunde jag inte få ner en enda mening på papper. Jag slängde papper efter papper innan jag kom igång, men när jag väl började skriva kunde jag inte sluta.

"Isak, tack för ditt brev. Jag har funderat så mycket på hur vi ska lära känna varandra igen och jag hade aldrig tänkt på att vi kunde skriva brev till varandra. Vilken bra idé!

Jag träffade Leif när jag var 19 år. På den tiden drack alla alkohol på helgerna och kanske drack din pappa och hans vänner lite mer än oss andra, men det var inget jag tänkte på. Det hörde liksom till ungdomskulturen på något sätt, men när åren gick och vi blev äldre, så fortsatte din pappa att dricka och inte bara på helger, utan också på vardagar.

När Nettan föddes så var han nykter i några veckor. Han var lika glad som jag över att bli förälder, men en kväll var det fotbollsmatch på TV och han öppnade en flaska starksprit igen. Sedan dröjde det inte många månader innan jag blev gravid igen. Jag funderade på att lämna honom, men insåg att jag inte hade råd att försörja två barn ensam. Så jag stannade kvar.

Leif var verkligen stolt och glad när du föddes, men den här gången slutade han inte dricka. Han skulle fira att du fötts med cigarr och en grogg. Jag orkade inte protestera, utan hade fullt upp med att ta in att jag blivit tvåbarnsmamma.

Min pappa hade Nettan hos sig när jag låg på BB. Jag hade aldrig vågat lämna henne ensam med Leif. Det var min pappa och Nettan, som hämtade dig och mig och körde hem oss från BB.

Jag förstår att min pappa har varit mer som en fadersgestalt för dig, men tvivla aldrig på att du inte var den son Leif önskat sig. Det var du. Han var alltid stolt över dig. Du var hans ögonsten, även om han inte kunde uttrycka det eller visa dig det.

När du sa upp kontakten med oss var det Leif som sa att jag skulle ringa dig varje söndag. Du svarade aldrig, men han gav inte upp. Varje söndag bad han mig ringa dig till och med söndagen när han dog. Han var inlagd på sjukhus under en längre tid med förstorat hjärta. Jag var ofta hos honom på sjukhuset och han verkade ha förstått allvaret med alkoholen, men som du vet var det för sent. Han sa att han skulle gå med i Anonyma Alkoholister när han kom hem från sjukhuset. För första gången sa han till mig att han skulle sluta dricka alkohol. När söndagen kom, så bad han mig ringa dig. Några minuter senare var han död. Hjärtat, och säkert flera andra organ i kroppen, orkade inte längre.

När Leif dog hade vi inte träffat dig på tio år. Under dessa tio år, så gjorde jag inte mycket med mitt liv. Jag träffade såklart Nettan, Filip och Liv, men resten av tiden jobbade jag för att dölja Leifs alkoholmissbruk. Det var en sådan skam. Jag torkade spyor, släkte fimpar, som håll på att tända eld på huset, tömde ut sprit i slasken, när han sov ruset av sig och däremellan var jag på jobbet och städade. När jag ser tillbaka på de åren, så var det enda jag gjorde att städa, både hemma och på jobbet.

Du träffade Marika år 2010, samma år som Leif dog. Då levde jag som i ett vakuum. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med livet. Jag saknade dig, men var glad att jag hade Nettan och hennes barn, mina barnbarn, så nära mig. En dag berättade Nettan att hon anmält mig till en akvarellkurs. Min första tanke var att jag inte skulle gå dit, men ju närmare kursstarten kom desto mer sugen blev jag på att möta andra människor. Jag var egentligen inte så intresserad av att måla, utan jag kände ett behov av att inte längre sitta ensam hemma varje kväll.

Under de nio år som passerat sedan jag började på akvarellkursen, så har jag målat hundratals tavlor. haft en utställning på biblioteket och börjat hålla i egna kurser i akvarellmålning. I sommar ska jag ha en kurs här hemma för första gången. Jag tänkte tillverka barkbåtar och låta kursdeltagarna måla av dem när de ringlar sig fram i bäcken.

Jag har ofta ångrat att inte jag byggde barkbåtar med dig eller att inte jag och du gick till garaget och snickrade ihop var sin lådbil. Våra roller var så stereotypa. Jag kunde inte bryta dem. Jag ångrar det ofta. Men jag har en idé. Jag tänkte att vi kunde bygga var sin lådbil under dagarna fram till jul. Garaget är för kallt nu, men vi kan ju använda Leifs kontor. Det har ju stått och samlat damm i tio år. Det är dags att det blir lite liv i det rummet.

Tack för ditt brev Isak. Jag ska visa dej några av mina tavlor när du läst mitt brev.
Stor kram från din mamma"

Kommentarer

Kalle Byx sa…
Fint brev. Har inte följt med i alla delarna av din julkalender men de avsnitt som jag läst har berört mig.
Ljusletaren sa…
Underbart berättat. Känns som att det är små bitar ur ditt eget liv/ kram
Åh, så glad jag blir! Tack för era kommentarer!

Populära inlägg i den här bloggen

Allting har en början

Det var på den här bloggen allt började. I januari 2015 startade jag en skrivutmaning. Det var tack vare Skrivpuff. En blogg startade av Ann Ljungberg som bjöd på skrivutmaningar varje dag. Det kunde vara en ord eller en bild att skriva utifrån. Jag bestämde mig för att skriva varje dag så länge jag kände att det var roligt. Det blev 111 texter på 111 dagar och mitt under denna skrivutmaning dog min mormor. Det var en oväntad händelse i livet. Hon skulle fylla 80 år 2015, men ingen visste att hennes hjärta snart inte skulle orka mer. Hon stod mig väldigt nära och jag trodde att jag skulle sluta delta i Skrivpuff, men jag fortsatte för min skull, men också för mormors skull. Min dröm var alltid att min mormor skulle få träffa mitt barn, hennes barnbarnsbarn. Nova föddes 3,5 år efter att mormor lämnat jordelivet. Men hon var med när jag och min man gifte oss och det är jag så otroligt tacksam för. Av de 111 texterna valde jag ut ett tjugotal och skapade en bok till minne av min mormor In

För dig som aldrig läst en bok

Jag är författare till sex böcker som alla är kortromaner på mellan 100-115 sidor. Tre av böckerna publicerades under 2020 via bod.se: Barnlängtan  112 sidor (februari) en självbiografi Mitt liv med endometrios  100 sidor (februari) tjugo kvinnors livsberättelser Caisas resa hem  114 sidor (maj) feelgood-roman, trilogi Dessa tre böcker kan du läsa mer om genom att klicka på bokens titel. Om du inte har råd att köpa mina böcker, så gå till ditt bibliotek och be dem köpa in dem. Då kan du låna mina böcker istället. Jag har skrivit tre böcker som ännu inte publicerade, men kommer publiceras 2020 eller 2021 via bod.se: Caisas resa genom krisen Caisas resa till kärleken Slussvaktarinnan i Töcksfors Jag har flera personer i min omgivning som berättat för mig att de aldrig läst en bok från pärm till pärm. Det är för er jag skriver mina böcker. Under perioder i mitt liv har jag varit så stressad att jag varken kunnat läsa böcker eller lyssna på böcker. Det är för e