Det har varit så fint att ha
Nettan, Filip och Liv här i några dagar. Både jag och Isak har mått så bra av
att ha fler människor i huset. Vi bestämde att vi ska fira julafton
tillsammans. Isak och Filip ska träffas och handla julklappar någon dag.
Inatt vaknade jag av att Isak
skrek. Jag minns att han hade fruktansvärda mardrömmar som barn och att han
ofta kom in med sin kudde och la sig mellan mig och Leif. Då flyttade sig Leif.
Han gick och la sig i soffan i vardagsrummet. Om jag vågar ska jag fråga Isak
om drömmen. Det kanske kan vara ett sätt att få kontakt med honom igen.
Jag är fortfarande så chockade
över allt han sa vid Leifs grav. Jag har äntligen släppt skulden över att jag
en gång valde att leva med Leif. Hur det än blev, så fick vi Nettan och Isak.
Utan Leif hade de inte funnits. Jag kan förstå att Isak ser min pappa mer som
en fadersgestalt än Leif, men att han också funderat över om han inte var den
son Leif önskat sig. Det är så tungt att veta att min son tänker sådana tankar.
Jag måste inse att jag inte kan fylla det tomrummet. Jag kan bara vara jag. Jag
måste våga prata med honom.
Kommentarer