Fortsätt till huvudinnehåll

Tjugofyra dagar - dag nio - Elsie

Imorse stod det en tjej utanför huset när jag skulle ta mitt morgonkaffe. Hon rökte och hade på sig en röd kappa och svarta byxor. När hon såg mig genom fönstret, så vinkade hon och kastade fimpen i gruset och mosade den med hälen på sin gympasko. Jag ropade på Isak och han kom på några sekunder. Han sa inte ett ord. Satte på sig vinterjackan och gick ut.

Jag har suttit här i timmar och tittat på dem. De går runt i cirklar i trädgården och deras andetag bildar rök omkring dem. Jag har ingen aning om vad de pratar om, men de verkar lugna och det verkar som om de har mycket att prata om. Jag lagar mat ifall han tillåter henne att stanna och äta med oss.

Jag tror att det är Marika, som kommit hit från Göteborg. Jag ser ingen bil någonstans, så jag undrar hur hon tagit sig hit. Hon verkar inte ha någon packning.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff 96, april - inspirationsord: talang

Vägen tillbaka (del 2) Han iakttog hur hon såg sig omkring i klassrummet för att bestämma sig för var hon ville sitta. Han mindes hur ledsna de varit när hon skulle resa till Afrika. Han hade försökt muntra upp henne genom att berätta om alla djuren hon skulle möta. Under de första två åren skickade hon vykort på lejon och elefanter på savannen, men sedan uteblev vykorten och Leo tänkte mindre och mindre på Denise. Hon satte sig längst fram till vänster och han gick efter och satte sig bredvid henne. Leo kände nervositet blandad med förväntan. Vem var hon nu? Denise vände sig mot killen som hade satt sig bredvid henne i klassrummet, som hade många lediga platser. Hon tyckte att det var märkligt att han inte satte sig på en ensam bänkrad. Hon presenterade sig och såg hur det glittrade till i hans grönblå ögon. Det var först när han sa sitt namn, som hon insåg att det kunde vara hennes Leo. Hon hade inte förväntat sig att möta någon hon kände i den nya skolan. Efter så många år...