Fortsätt till huvudinnehåll

Tjugofyra dagar - dag fjorton - Elsie

Jag vet inte vad som hände när Isak var och handlade julklappar med Filip. Plötsligt berättade jag saker som jag inte riktigt visste att jag visste, som att boxningen var ett sätt för Isak att bearbeta Leifs svek. Det var som om Marikas frågor fick mig att förstå. Jag fick andra perspektiv på det liv vi levt. Om ingen ställer frågor till oss hur ska vi då kunna få insikter?

Marika måste resa hem om fem dagar. Hon ska arbeta på ett äldreboende i Göteborg, men det verkar som om hon kan byta sitt arbetspass på julafton med en kollega och komma hit och fira med oss. Det ser jag verkligen framemot. Det känns som om min familj är på väg att bli hel.

Ikväll ska vi skriva julklappsrim till Nettan, Filip och Liv. Nettan är verkligen bra på att rimma och nu när vi har Marika här, så tänkte jag att vi också kunde försöka oss på några rim. Nettan kommer bli så överraskad.

Kommentarer

Viv sa…
Vad fint att få följa din julberättelse. Så fint. Det finaste i det här avsnittet var följande mening: "Om ingen ställer frågor till oss hur ska vi då kunna få insikter?" Så mångbottnad mening.

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff 96, april - inspirationsord: talang

Vägen tillbaka (del 2) Han iakttog hur hon såg sig omkring i klassrummet för att bestämma sig för var hon ville sitta. Han mindes hur ledsna de varit när hon skulle resa till Afrika. Han hade försökt muntra upp henne genom att berätta om alla djuren hon skulle möta. Under de första två åren skickade hon vykort på lejon och elefanter på savannen, men sedan uteblev vykorten och Leo tänkte mindre och mindre på Denise. Hon satte sig längst fram till vänster och han gick efter och satte sig bredvid henne. Leo kände nervositet blandad med förväntan. Vem var hon nu? Denise vände sig mot killen som hade satt sig bredvid henne i klassrummet, som hade många lediga platser. Hon tyckte att det var märkligt att han inte satte sig på en ensam bänkrad. Hon presenterade sig och såg hur det glittrade till i hans grönblå ögon. Det var först när han sa sitt namn, som hon insåg att det kunde vara hennes Leo. Hon hade inte förväntat sig att möta någon hon kände i den nya skolan. Efter så många år...