Fortsätt till huvudinnehåll

Tjugofyra dagar - dag åtta - Isak

Mamma tände andra ljuset i adventsljusstaken idag. Jag har inte sett ljus brinna i en adventsljusstake sedan jag var tjugo och bodde hemma. Pappa var inte speciellt förtjust i julen, men mamma gjorde sitt bästa för att vi skulle ha julstämning här hemma.

Igår frågade mamma mig om jag fortfarande drömmer mardrömmar. Min första tanke var:
"Stopp, det har inte du med att göra."

Jag föll in i ett gammalt mönster, men lyckades ta mig ur det. Jag var tyst en stund och funderade över vad jag ville berätta för henne. Jag bestämde mig för att säga allt.

- Sedan några år tillbaka drömmer jag att jag drunknar. Jag vaknar kallsvettig och hjärtat skenar som rädda hästar. Jag påverkas så mycket av drömmarna att jag sökt psykologhjälp.

Mammas ögon vidgades och jag såg att hon ville ställa fler frågor, men antar att hon inte gjorde det av rädsla att jag skulle sluta prata igen.

- Jag hade en tjej i Göteborg. Hon heter Marika. Det var hon som fick mig att gå till psykologen.
- Var är Marika nu? undrade mamma.

Jag svarade att jag gjorde slut, när jag bestämde mig för att resa till Australien. Berättade att jag magasinerat mina saker i Marikas pappas garage.


Kommentarer

Ljusletaren sa…
Intressant att få följa ... tack /kram

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...