Fortsätt till huvudinnehåll

Se målet, ta ett steg i taget och njut längs vägen mot målet

Det är svårt att attrahera in rätt människor i livet, när vi upplever att vi inte duger som vi är. Det är svårt att bjuda in det vi vill ha mer av, när våra tankar om oss själv drar ner oss.
Skalbaggen tar ett steg i taget. Det är en milslång sandstrand och målet är att nå den vita vackra fjädern. Det spelar ingen roll hur många dagar och nätter det tar. Magkänslan säger att målet nås när det är meningen.Skalbaggen jämför sig inte med andra längs vägen. Vet att kroppen duger precis som den är. Njuter av vågorna och sanden, längs vägen mot målet.
Vill du finna dig själv. Känna att du duger precis som du är. Kunna njuta på vägen mot dina mål. Då är min kurs rätt för dig. Varmt välkommen!




Kommentarer

Har kommit underfund med det sent i livet, att "saker och ting" händer när jag är mogen för det. Inte förrän det redan har hänt som jag fattat det. Kan jag tycka är synd nu, men så är väl livet tänker jag. Iaf är jag en sådan person.

Dina ord får mig att fundera. Bra.

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...