Fortsätt till huvudinnehåll

Vägen fram - del 7 av 24

Det är fredagen den 7 december och jag har inhandlat lite gott för helgen och köpt julstjärnor. Jag tar en paus i utmaningar och besöker affären, när det bara är jag och några få andra pensionärer där. Innan jag går hem till min sekelskiftslägenhet går jag förbi kyrkogården. Jag tänder ljus i lyktan vid mammas grav. Pratar lite med henne, berättar att hon fått ett barnbarnsbarn. Sedan går jag vidare till Tors grav och lägger en ros uppe på kanten av gravstenen.

Till min förvåning finns det redan tre röda rosor i en vas vid Tors grav. Jag sätter mig på knä i det frostbitna gräset och ser att blommorna är köpta i en blomsterbutik på Hisingen. Är My tillbaka i sin barndoms trakter? Bor hon återigen vid Wieselgrensplatsen?

Jag är så omtumlad när jag kommer hem att jag inte orkar ställa in matvarorna i kylskåpet. Jag lägger in hela kassen med matvaror och går och lägger mig. Blommorna kan jag sätta i krukor imorgon.

Kommentarer

Ljusletaren sa…
Blev en smärre chock *snyft*
/ kram

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.