Fortsätt till huvudinnehåll

Vägen fram - del 7 av 24

Det är fredagen den 7 december och jag har inhandlat lite gott för helgen och köpt julstjärnor. Jag tar en paus i utmaningar och besöker affären, när det bara är jag och några få andra pensionärer där. Innan jag går hem till min sekelskiftslägenhet går jag förbi kyrkogården. Jag tänder ljus i lyktan vid mammas grav. Pratar lite med henne, berättar att hon fått ett barnbarnsbarn. Sedan går jag vidare till Tors grav och lägger en ros uppe på kanten av gravstenen.

Till min förvåning finns det redan tre röda rosor i en vas vid Tors grav. Jag sätter mig på knä i det frostbitna gräset och ser att blommorna är köpta i en blomsterbutik på Hisingen. Är My tillbaka i sin barndoms trakter? Bor hon återigen vid Wieselgrensplatsen?

Jag är så omtumlad när jag kommer hem att jag inte orkar ställa in matvarorna i kylskåpet. Jag lägger in hela kassen med matvaror och går och lägger mig. Blommorna kan jag sätta i krukor imorgon.

Kommentarer

Ljusletaren sa…
Blev en smärre chock *snyft*
/ kram

Populära inlägg i den här bloggen

Skrivpuff, 3 februari - inspirationsord: STEN

Naturens närhet fick hennes hjärtslag att slå av på takten. Andetagen blev djupare, lugnare. För några sekunder sedan hade hennes puls dunkat likt ett stressat litet djur. Hon kände sig vilsen och rädd. Hon visste inte varför. Det var som om världen var emot henne. Det var en felaktig känsla. I djupet av sitt inre visste hon att det var hon som skapade sitt liv. Ingen annan än hon kunde besegra hennes fiender, ty de fanns inom henne. Hon plockade upp en vit, liten sten från marken och kramade den hårt. Du och jag mot världen, tänkte hon och ett ljus tändes i hennes frusna själ.