Det är dags för den årliga kontrollen av mitt hjärta. Jag har haft högt blodtryck sedan Ingvar Carlsson var stadsminister, så inget nytt under solen. Men visst vore det fint om jag kunde minska ner på tabletterna.
Doktorn är sig lik. Han luktar handsprit och har blekt sina tänder. De är mycket vitare än för ett år sedan. Kanske har han slutat snusa? Han konstaterar att mitt blodtryck kräver samma dos medicin som redan intas. Det är fint att få prata med honom en stund, även om det bara är rutinfrågor och inget utanför manualen.
När jag öppnar ytterdörren, så ligger det till min förvåning ett julkort på hallmattan bland de vita, trista kuverten. Vem kan det vara ifrån? Jag vill suga på karamellen och bestämmer mig för att hänga av mig ytterkläderna och leta fram mina julkort, så roligt att kunna skicka julkort till någon.
Den lilla röda lådan med julkort från Rädda barnen är välgömd. Jag kan inte ha öppnat den på många år, men jag hittar den till slut i en av lådorna på sekretären i sovrummet. I lådan finns även lack och en stämpel med "God Jul". Jag känner mig ivrig att sätta igång, men måste ju veta vem jag ska skicka julkort till.
Jag blir så rörd till tårar, när jag vänder på julkortet. Bredvid frimärket sitter ett litet fotografi på en bebis. "Du har blivit mormor. Grattis i efterskott. /My" står det på vykortet. Jag måste sätta mig ner på golvet i hallen. Tårarna bara rinner och rinner. För en gångs skull låter jag dem rinna. Känslorna får fritt spelrum. Jag kan inte sluta titta på den lilla bebisen, så lik sin mor. Är det en flicka eller en pojke? Vad har hon gett sitt barn för namn? Vem är pappan?
Utanför fönstret snöar det.
Doktorn är sig lik. Han luktar handsprit och har blekt sina tänder. De är mycket vitare än för ett år sedan. Kanske har han slutat snusa? Han konstaterar att mitt blodtryck kräver samma dos medicin som redan intas. Det är fint att få prata med honom en stund, även om det bara är rutinfrågor och inget utanför manualen.
När jag öppnar ytterdörren, så ligger det till min förvåning ett julkort på hallmattan bland de vita, trista kuverten. Vem kan det vara ifrån? Jag vill suga på karamellen och bestämmer mig för att hänga av mig ytterkläderna och leta fram mina julkort, så roligt att kunna skicka julkort till någon.
Den lilla röda lådan med julkort från Rädda barnen är välgömd. Jag kan inte ha öppnat den på många år, men jag hittar den till slut i en av lådorna på sekretären i sovrummet. I lådan finns även lack och en stämpel med "God Jul". Jag känner mig ivrig att sätta igång, men måste ju veta vem jag ska skicka julkort till.
Jag blir så rörd till tårar, när jag vänder på julkortet. Bredvid frimärket sitter ett litet fotografi på en bebis. "Du har blivit mormor. Grattis i efterskott. /My" står det på vykortet. Jag måste sätta mig ner på golvet i hallen. Tårarna bara rinner och rinner. För en gångs skull låter jag dem rinna. Känslorna får fritt spelrum. Jag kan inte sluta titta på den lilla bebisen, så lik sin mor. Är det en flicka eller en pojke? Vad har hon gett sitt barn för namn? Vem är pappan?
Utanför fönstret snöar det.
Kommentarer
Mycket bra skrivet vännen/ kram