Fortsätt till huvudinnehåll

Vägen fram - del 16 av 24

Det här med att mötas är både skrämmande och värmande. Det är så fantastiskt fint att han vill träffa mig, men jag är livrädd. Ibland längtar jag tillbaka till min tysta vardag, men det är bara för att jag är rädd. Kay Pollaks bok ligger på nattduksbordet, som en påminnelse om att våga växa genom möten. Jag har lagt ett änglabokmärken i boken. Jag slår upp sidan 98, där bokmärket ligger och läser:

"Se andra människor som givare av kärlek eller rädda människor som ber om kärlek."

Jag bestämmer mig för att inte skriva brevet idag. Jag måste fundera lite först. Det är ett stort steg att mötas. Jag önskar att jag kunde ringa och rådfråga My. Jag bestämmer mig för att gå till Panduro och köpa lite pysselsaker. Jag vet att My tycker mycket om att pyssla. Vore så roligt att få ge henne en julklapp.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Skrivpuff, 3 februari - inspirationsord: STEN

Naturens närhet fick hennes hjärtslag att slå av på takten. Andetagen blev djupare, lugnare. För några sekunder sedan hade hennes puls dunkat likt ett stressat litet djur. Hon kände sig vilsen och rädd. Hon visste inte varför. Det var som om världen var emot henne. Det var en felaktig känsla. I djupet av sitt inre visste hon att det var hon som skapade sitt liv. Ingen annan än hon kunde besegra hennes fiender, ty de fanns inom henne. Hon plockade upp en vit, liten sten från marken och kramade den hårt. Du och jag mot världen, tänkte hon och ett ljus tändes i hennes frusna själ.