Fortsätt till huvudinnehåll

Vägen fram - del 16 av 24

Det här med att mötas är både skrämmande och värmande. Det är så fantastiskt fint att han vill träffa mig, men jag är livrädd. Ibland längtar jag tillbaka till min tysta vardag, men det är bara för att jag är rädd. Kay Pollaks bok ligger på nattduksbordet, som en påminnelse om att våga växa genom möten. Jag har lagt ett änglabokmärken i boken. Jag slår upp sidan 98, där bokmärket ligger och läser:

"Se andra människor som givare av kärlek eller rädda människor som ber om kärlek."

Jag bestämmer mig för att inte skriva brevet idag. Jag måste fundera lite först. Det är ett stort steg att mötas. Jag önskar att jag kunde ringa och rådfråga My. Jag bestämmer mig för att gå till Panduro och köpa lite pysselsaker. Jag vet att My tycker mycket om att pyssla. Vore så roligt att få ge henne en julklapp.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.