Kustsnårsvindans rosa blommor sluts när solen går ner. Den har nästlat sig in i varje gren i vårt träd. Intill muren växer annat ogräs tillsynes rotlöst. Det är vackert att se på. Ibland blir jag stressad av att grannen kanske är rädd för att vårt ogräs ska inta hans tomt. Det är vackert att se på. Imorgon kommer kustsnårsvindas rosa blommar att öppnas igen.
Somliga menade att han flanerade. Jag ansåg att han marscherade ty jag var varse om hans förflutna. Genom åren hade han måhända slagit av på takten något, men det var givet att stegen hade rytm. När andra stannade och fotade solens glitter i sjöns blanka yta gick han vidare, samma takt, om än långsammare med åren, samma takt, "ett, två, ett, två....".


Kommentarer