Tystnaden omslöt henne som en mjuk bädd av bomull. Själen landade mjukt i den inre värld, som hon mött så många gånger förut. Vägledningen fanns där hela tiden. Det visste hon, men det hade blivit svårare och svårare att få tillgång till den. Nu var hon där igen och hon tog till sig av allt det som kom till henne. Svar på många av hennes frågor. Tystnaden omslöt henne som en mjuk bädd av bomull.
Somliga menade att han flanerade. Jag ansåg att han marscherade ty jag var varse om hans förflutna. Genom åren hade han måhända slagit av på takten något, men det var givet att stegen hade rytm. När andra stannade och fotade solens glitter i sjöns blanka yta gick han vidare, samma takt, om än långsammare med åren, samma takt, "ett, två, ett, två....".
Kommentarer