Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff - 12 augusti 2018

"...rak i ryggen som en fura..." sjöng Lasse Berghagen på TV. I vanliga fall brukade hon sjunga med till "Allsång på Skansen", men idag var det som om hon inte kunde styra sin tunga. Inte ens kaffet smakade. Tänk om hon kunde vara sådär rak i ryggen, ha en bättre hållning, skulle allt kännas bättre då. Skulle barnbarnen komma på besök oftare? Skulle pensionen dubblas? Skulle kaffet smaka?

Vägg i vägg satt Sture, men inte länge till. Benen kunde inte varar stilla. Han tog sats för att ta sig upp från fåtöljen, än fanns tid. Han tog några ostadiga danssteg ut mot hallen och sken upp när han såg sin trotjänare till kavaj hänga där under hatthyllan. Han skyndade att ta på den och hälsade glatt på sig själv i spegeln för att sedan dansade han tillbaka till TV:n. Precis när han kom fram till det lilla vardagsrummet kom refrängen. "Han tog av sig sin kavaj...". Han är ju så trevlig den där Berghagen hann han tänka innan han krängde av sig kavajen och lät tofflorna flyga åt var sitt håll.

Kommentarer

Både vemodigt och mysigt på samma gång. Fint!

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff 96, april - inspirationsord: talang

Vägen tillbaka (del 2) Han iakttog hur hon såg sig omkring i klassrummet för att bestämma sig för var hon ville sitta. Han mindes hur ledsna de varit när hon skulle resa till Afrika. Han hade försökt muntra upp henne genom att berätta om alla djuren hon skulle möta. Under de första två åren skickade hon vykort på lejon och elefanter på savannen, men sedan uteblev vykorten och Leo tänkte mindre och mindre på Denise. Hon satte sig längst fram till vänster och han gick efter och satte sig bredvid henne. Leo kände nervositet blandad med förväntan. Vem var hon nu? Denise vände sig mot killen som hade satt sig bredvid henne i klassrummet, som hade många lediga platser. Hon tyckte att det var märkligt att han inte satte sig på en ensam bänkrad. Hon presenterade sig och såg hur det glittrade till i hans grönblå ögon. Det var först när han sa sitt namn, som hon insåg att det kunde vara hennes Leo. Hon hade inte förväntat sig att möta någon hon kände i den nya skolan. Efter så många år...