Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff - 12 augusti 2018

"...rak i ryggen som en fura..." sjöng Lasse Berghagen på TV. I vanliga fall brukade hon sjunga med till "Allsång på Skansen", men idag var det som om hon inte kunde styra sin tunga. Inte ens kaffet smakade. Tänk om hon kunde vara sådär rak i ryggen, ha en bättre hållning, skulle allt kännas bättre då. Skulle barnbarnen komma på besök oftare? Skulle pensionen dubblas? Skulle kaffet smaka?

Vägg i vägg satt Sture, men inte länge till. Benen kunde inte varar stilla. Han tog sats för att ta sig upp från fåtöljen, än fanns tid. Han tog några ostadiga danssteg ut mot hallen och sken upp när han såg sin trotjänare till kavaj hänga där under hatthyllan. Han skyndade att ta på den och hälsade glatt på sig själv i spegeln för att sedan dansade han tillbaka till TV:n. Precis när han kom fram till det lilla vardagsrummet kom refrängen. "Han tog av sig sin kavaj...". Han är ju så trevlig den där Berghagen hann han tänka innan han krängde av sig kavajen och lät tofflorna flyga åt var sitt håll.

Kommentarer

Både vemodigt och mysigt på samma gång. Fint!

Populära inlägg i den här bloggen

Skrivpuff, 3 februari - inspirationsord: STEN

Naturens närhet fick hennes hjärtslag att slå av på takten. Andetagen blev djupare, lugnare. För några sekunder sedan hade hennes puls dunkat likt ett stressat litet djur. Hon kände sig vilsen och rädd. Hon visste inte varför. Det var som om världen var emot henne. Det var en felaktig känsla. I djupet av sitt inre visste hon att det var hon som skapade sitt liv. Ingen annan än hon kunde besegra hennes fiender, ty de fanns inom henne. Hon plockade upp en vit, liten sten från marken och kramade den hårt. Du och jag mot världen, tänkte hon och ett ljus tändes i hennes frusna själ.