Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 13, 31 juli 2017

- Jag råder dig att stanna på sjukhuset, sa han där de satt utanför sjukhusentrén på en liten gräsplätt i solen. Han var så orolig för henne och barnet. Det hade hänt så mycket på så kort tid. Två ambulansfärder för mycket.

Det var första gången på flera veckor, som hon vågade gå ut. Hon frågade om hon fick låna hans mobil. Solen glittrade så vackert genom träden och hans mobil tog mycket bättre foton än hennes. Ikväll skulle hon försöka övervinna sina rädslor och gå ut själv. Hon skulle såklart ha med sig mobilen med nummer till avdelningen om något skulle hända. Hon skulle våga.

Den kvällen satt hon lutad mot ett träd och skrev ett brev till sin ofödda dotter. Hon vågade.


Kommentarer

Modigt av henne! Fin stämning i berättelsen.

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.