Min egen lilla tomte har nickat till efter för mycket dricka. Julmusten gjorde honom så speedad att han redan hunnit leka med alla nya leksaker i raketfart. Inte konstigt att han är trött. Nu sitter han här i soffan framför sista avsnittet av adventskalendern på TV. Tomteluvan är på sned och det vilar ett lugn över hans lilla ansikte. Vi var uppe tidigt i morse. Han var så förväntansfull, så sista avsnittet har han redan sett. Jag låter honom sova. Imorgon ska han få en lugnare dag utan sockerdricka och julgodis. Vi ska packa picknickkorgen och ge oss ut i pulkabacken. Om vi har energi kvar gör vi en snögubbe på gården, när vi kommer hem. Nu ler han i sömnen. Vill så gärna veta vad han drömmer.
Somliga menade att han flanerade. Jag ansåg att han marscherade ty jag var varse om hans förflutna. Genom åren hade han måhända slagit av på takten något, men det var givet att stegen hade rytm. När andra stannade och fotade solens glitter i sjöns blanka yta gick han vidare, samma takt, om än långsammare med åren, samma takt, "ett, två, ett, två....".
Kommentarer