Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 186, november - inspirationsmening från bok

Likt Gulliver befann jag mig i en helt ny värld. De vackert blommande, rosa rosenbuskarna verkade ha tagit över ön fullständigt. Ljuvligt rosa, men ack så taggiga. Och fast jag inte rätt förstod vad jag hade att skaffa i denna värld, stannade jag ändå kvar. Vi samlades vid strandkanten, när mörkret omslöt oss. I sanden växte inte rosorna, där kunde vi vila utan rivsår på våra kroppar och taggar under våra nakna fötter.





Meningen "Och gast jag inte rätt förstod vad jag hade att skaffa i denna värld, stannade jag ändå kvar." är hämtad från sidan 88 i boken "Doktor Glas" av Hjalmar Söderberg.
Etiketter:

Kommentarer

http://tittelina.blogspot.com sa…
Spännande text. Jag undrar hur människorna har hamnat där. På ön som är så vacker och klädd med rosa rosor, men samtidigt så farofylld.
4 november 2015 kl. 13:08
Grå papegoja sa…
Vilken inspiration. Bra skrivet!
4 november 2015 kl. 13:22
Kalle Byx sa…
Metafor tänker jag.
4 november 2015 kl. 13:25
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila
3 kommentarer
Läs mer

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.
En kommentar
Läs mer