Det ryckte i hans ena mungipa. Hon ville slå honom med kudden. Det fanns ingen annan som kunde reta henne så mycket. Det fanns heller ingen annan som hon älskade så mycket. Hon släppte sitt grepp om kudden och de båda försökte koncentrera sig på filmen igen. Det var omöjligt. Han ville reta henne. Hon ville bli retad av honom. De hade varit borta från varandra alldeles för länge. Hade svårt att hitta tillbaka till varandra. De behövde ingen film. De behövde närhet, gemenskap, bus och skratt. De behövde få känna sig levande igen.
Somliga menade att han flanerade. Jag ansåg att han marscherade ty jag var varse om hans förflutna. Genom åren hade han måhända slagit av på takten något, men det var givet att stegen hade rytm. När andra stannade och fotade solens glitter i sjöns blanka yta gick han vidare, samma takt, om än långsammare med åren, samma takt, "ett, två, ett, två....".
Kommentarer
Bra