Fortsätt till huvudinnehåll

Texter om livet 131


Kapitel 7 (första delen på sista kapitlet)



Minou gråter



I dag ska jag träffa en psykolog efter jobbet. Jag kommer få psykbryt. Jag behöver bryta ihop för att kunna byggas upp igen. Vem vill jag vara? Vem är jag? Varför är jag här? Vem har bestämt att jag inte längre får dricka vin? Vad vill jag? 

 Psykologen gav mig beröm idag. "Du gör framsteg" sa hon och jag log på spårvagnen, hela vägen hem.

När jag satte nyckeln i låset här hemma var dörren redan upplåst. Det gick kalla kårar längs min rygg. Hade jag glömt att låsa? Hade någon brutit sig in i min lägenhet? Hjärtat bankade hårt när jag gick in i min hall. Jag såg att någon satt i soffan i vardagsrummet. Jag slappnade av något när jag såg Minous vackra profil. Det var fredag och jag undrade vad hon gjorde här idag. Hon hade egen nyckel, så det var inte konstigt att hon tagit sig in. När jag kom närmare såg jag att hon grät.
Etiketter:

Kommentarer

marmoria sa…
SISTA kapitlet??

OBS. Litet misstag: hon har både träffat psykologen idag och ska göra det.
9 juli 2015 kl. 16:52
Ellinor Wikman sa…
Det kommer mer text till detta kapitel.

Jag hade bara missat en styckeindelning. :)
9 juli 2015 kl. 20:24
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila
3 kommentarer
Läs mer

Skrivpuff 96, april - inspirationsord: talang

Vägen tillbaka (del 2) Han iakttog hur hon såg sig omkring i klassrummet för att bestämma sig för var hon ville sitta. Han mindes hur ledsna de varit när hon skulle resa till Afrika. Han hade försökt muntra upp henne genom att berätta om alla djuren hon skulle möta. Under de första två åren skickade hon vykort på lejon och elefanter på savannen, men sedan uteblev vykorten och Leo tänkte mindre och mindre på Denise. Hon satte sig längst fram till vänster och han gick efter och satte sig bredvid henne. Leo kände nervositet blandad med förväntan. Vem var hon nu? Denise vände sig mot killen som hade satt sig bredvid henne i klassrummet, som hade många lediga platser. Hon tyckte att det var märkligt att han inte satte sig på en ensam bänkrad. Hon presenterade sig och såg hur det glittrade till i hans grönblå ögon. Det var först när han sa sitt namn, som hon insåg att det kunde vara hennes Leo. Hon hade inte förväntat sig att möta någon hon kände i den nya skolan. Efter så många år...
6 kommentarer
Läs mer

Äntligen är gräsmattan klippt!

Den här helgen har jag varit ute i trädgården hur mycket som helst, ändå har jag en hel del kvar att rensa och vår trädgård är inte stor...jag måste vara långsam... Det känns faktiskt skönt att det är jobb imorgon, så att jag får vila lite ifrån trädgårdsarbetet. Hela förra sommaren kämpade vi med en handdriven gräsklippare och det är inte det ultimata när man har en gräsmatta full av mossa. Därför var det så gott att få klippa gräsmattan med grannens nyinköpta lilla bensindrivna gräsklippare. Det var ungefär lite tungt (vi har en slänt i trädgården), men tog bara en bråkdel av den tid vi brukar lägga ner. I helgen har jag även skjutsat Lenny till jobbet, upp halv sex lördag och söndag. Nästa helg är han ledig och då ska vi åka till min lillasyster i Ed, sedan vidare till Lennys storasyster i Dalarna och därefter på bröllop i Rockelstad, som ligger mellan Eskilstuna och Nyköping. Då ska Kelly och Mårten vigas vid en sjö vid Rockelstad slott . Mysigt! Det är ju himla lyxigt att bara arb...
3 kommentarer
Läs mer