Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 139, juli - inspirationsord: ensam

I eftertankens långsamma lunk
vill jag så gärna sätta punkt

Lämna oron som gnager
Skala av lager för lager

Vem är jag utan oro
Låter tanken bero
Etiketter:

Kommentarer

Grå papegoja sa…
Vad vore man utan sin oro?
21 juli 2015 kl. 08:49
foxy sa…
Intressant tanke, jag som av hela mitt hjärta vill bli av med min...kanske ska omfamna den istället?
21 juli 2015 kl. 11:23
marmoria sa…
"Om mina djävlar lämnar mig är jag rädd att mina änglar också gör det," som Rilke (eller nån) sa när han bestämde sig för att avbryta sin terapi.
21 juli 2015 kl. 19:05
Ellinor Wikman sa…
Tack för alla fina kommentarer! :)
21 juli 2015 kl. 21:36
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.
En kommentar
Läs mer

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila
3 kommentarer
Läs mer