Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 133, juli - inspirationsord: prata


Fortsättning kapitel 7 (avslutning kommer imorgon)

Hon drack vin direkt ur flaskan och jag blev chockad av flera anledningar. Hon visste att jag hade vin hemma. Hon kunde spilla vin på min vita soffa. Hon kunde väl använda glas? Det viktigaste av allt var dock frågorna: Varför var hon här? Varför grät hon?

Hon somnade i mitt knä. Jag klappade hennes korta mörka hår till fyra på morgonen. Flaskan var urdrucken och jag hade inte druckit en droppe. Det var en kille som hade fått hennes hjärta att brista. Fina, fina Minou, hon är som min egen dotter.

Hon hade sett honom på stan med en blond tjej. De hade kysst varandra utanför ett café. Hon var chockad och förkrossad. Minou och hennes kille hade pratat om att förlova sig och planerat att äta söndagsmiddag med hans föräldrar. Han var svensk och hade sagt att hon var hans afrikanska drottning.

Kommentarer

Tårarna rinner. Bra skrivet!
Instämmer med Grå pappegoja! Bra och fint.
marmoria sa…
Gillar kombinationen av första stycket och resten.
Tack för alla fina kommentarer!!!!!
Jag vill inte tro det är sant - jädrans kille!
;) bra skrivet

Bara tomt prat

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff 96, april - inspirationsord: talang

Vägen tillbaka (del 2) Han iakttog hur hon såg sig omkring i klassrummet för att bestämma sig för var hon ville sitta. Han mindes hur ledsna de varit när hon skulle resa till Afrika. Han hade försökt muntra upp henne genom att berätta om alla djuren hon skulle möta. Under de första två åren skickade hon vykort på lejon och elefanter på savannen, men sedan uteblev vykorten och Leo tänkte mindre och mindre på Denise. Hon satte sig längst fram till vänster och han gick efter och satte sig bredvid henne. Leo kände nervositet blandad med förväntan. Vem var hon nu? Denise vände sig mot killen som hade satt sig bredvid henne i klassrummet, som hade många lediga platser. Hon tyckte att det var märkligt att han inte satte sig på en ensam bänkrad. Hon presenterade sig och såg hur det glittrade till i hans grönblå ögon. Det var först när han sa sitt namn, som hon insåg att det kunde vara hennes Leo. Hon hade inte förväntat sig att möta någon hon kände i den nya skolan. Efter så många år...