(Även detta blev ett kort kapitel)
Kapitel 5
Kapitel 5
Psykologen nästa
Jag drömmer om vita bomullsklänningar med stora röda
vinfläckar om nätterna. Jag vaknar och tänker på vin. Jag smyger i mina rosa,
små tofflor och tänker på vin. Jag startar min kaffebryggare och tänker på vin.
Jag duschar och tänker på vin. Jag klär mig och tänker på vin. Jag häller ut
kaffet i diskhon innan jag går till jobbet. Jag vill inte ha kaffe. Jag vill ha
vin.
Jag sköter mina arbetsuppgifter, trots att nittio
procent av mina tankar, valda av min annorlunda hjärna, kretsar kring rött, friskt, livgivande vin.
Jag ställde alla frågorna till psykologen. Meningen
med livet. Vinsten med att sluta dricka. Hon hade inga svar. Hon sa bara att
jag skulle lyssna inåt. Oerhört provocerande. Jag var så arg när jag satt på spårvagnen på väg
hem. Hennes ord ekade i mitt huvud:
- Vill du vara ensam resten av livet eller vill du
dela det med andra?
Jag ville svara henne att jag hade Minou, men jag
orkade inte med följdfrågorna. Visste att "Hon är min städerska" inte
skulle vara en sådan relation psykologen syftade på. Det känns förödmjukande
att gå dit igen, men har jag något val?
Kommentarer