Inspiration från sidan 18, mening fyra i boken "Blomsterspråket" av Vanessa Diffenbaugh.
Personalen på grupphemmet hade varit hemsk.Tonårsflickan Victoria Jones placerades på grupphemmet för att ingen fostermamma hade stått ut med henne. Hon hade bränt alla broar och det enda hon litade på var blommornas språk. Istället för att säga hejdå till flickorna hon lärt känna på grupphemmet, så lämnade hon blommor till dem i smyg. Hon kunde ha gett dem ett knippe torkad basilika som betydde hat, men under varje dörr la hon istället en lila dahlia. Hon skulle gå vidare i livet med värdighet.
Personalen på grupphemmet hade varit hemsk.Tonårsflickan Victoria Jones placerades på grupphemmet för att ingen fostermamma hade stått ut med henne. Hon hade bränt alla broar och det enda hon litade på var blommornas språk. Istället för att säga hejdå till flickorna hon lärt känna på grupphemmet, så lämnade hon blommor till dem i smyg. Hon kunde ha gett dem ett knippe torkad basilika som betydde hat, men under varje dörr la hon istället en lila dahlia. Hon skulle gå vidare i livet med värdighet.
Kommentarer