Han tittade på henne där hon låg bland pinnar och löv. Han reste sig mödosamt. Haltande lämnade han henne bakom sig. Vände sig aldrig om för att se henne en sista gång. Han hade gjort allt för henne och trots att han för länge sedan insett att hon aldrig skulle bli hans gav han inte upp förrän i detta ögonblick. Hon ville ha frihet. Hon skulle få sin frihet. Ärret skulle bli det enda som fanns kvar från den tid de haft tillsammans. Minnena kunde ingen ta i från honom. Hon hade varnat honom. Sagt att hon skulle ge sig av. Han ville bara träffa henne en sista gång. Det skulle ta lång tid för såret att läka. Var det värt det?
I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila
Kommentarer