Lizettes son har ni blivit 32 år och skriver följande:
Alla människor har bra och dåliga dagar. Inget barn vill göra sin mamma ledsen. Ingen förälder vill vara en dålig förälder. Min mamma har också bra och dåliga dagar, som alla andra. Skillnaden är bara att hennes bra dagar är exceptionellt bra och hennes dåliga dagar är avgrundsdagar. När hon dansar på avgrundens rand är det svårt att få kontakt med henne. Den dagen var en exceptionellt bra dag. Jag kommer aldrig att glömma den dagen.
Den morgonen märkte jag direkt att mamma hade en av sina gulddagar. Barn lägger märket till så mycket mer än vad många vuxna förstår. Hon hade gjort om sin säng så att den gröna bäddsoffan syntes igen. Under avgrundsdagarna förblev vardagsrummet ett dunkelt sovrum. Jag och min syster lekte. Vi byggde kojor av filtar i en gröna soffan. Vi stannade upp i leken när mamma började steka de första pannkakorna. Vi log i samförstånd och lekte vidare.
Jag minns att jag blev alldeles tårögd, när jag kom in i köket den dagen. Jag var så glad att mamma hade en bra dag, samtidigt så var jag lite orolig. Om mammas dåliga dagar skulle komma allt för snart, så skulle vi inte ha något att äta på under en tid framöver. Jag försökte svälja oron och kände glädje, när jag såg min lillasysters ögon glittra. Hon älskade de små pannkakorna med blåbärshjärtan.
Alla människor har bra och dåliga dagar. Inget barn vill göra sin mamma ledsen. Ingen förälder vill vara en dålig förälder. Min mamma har också bra och dåliga dagar, som alla andra. Skillnaden är bara att hennes bra dagar är exceptionellt bra och hennes dåliga dagar är avgrundsdagar. När hon dansar på avgrundens rand är det svårt att få kontakt med henne. Den dagen var en exceptionellt bra dag. Jag kommer aldrig att glömma den dagen.
Den morgonen märkte jag direkt att mamma hade en av sina gulddagar. Barn lägger märket till så mycket mer än vad många vuxna förstår. Hon hade gjort om sin säng så att den gröna bäddsoffan syntes igen. Under avgrundsdagarna förblev vardagsrummet ett dunkelt sovrum. Jag och min syster lekte. Vi byggde kojor av filtar i en gröna soffan. Vi stannade upp i leken när mamma började steka de första pannkakorna. Vi log i samförstånd och lekte vidare.
Jag minns att jag blev alldeles tårögd, när jag kom in i köket den dagen. Jag var så glad att mamma hade en bra dag, samtidigt så var jag lite orolig. Om mammas dåliga dagar skulle komma allt för snart, så skulle vi inte ha något att äta på under en tid framöver. Jag försökte svälja oron och kände glädje, när jag såg min lillasysters ögon glittra. Hon älskade de små pannkakorna med blåbärshjärtan.
Kommentarer